Penningtvätt - regler inom bank och försäkring

Företagen ska bedöma både sin egen verksamhet och den risk som kunden kan anses utgöra från ett riskperspektiv. Därefter ska de bestämma hur de ska uppnå tillräcklig kundkännedom utifrån ett riskbaserat förhållningssätt.

Om risken bedöms som låg till normal så ska företaget göra grundläggande kontroller, som id-kontroll och ställa frågor om affärens syfte och art. Men de ska också kontrollera om kunden är en person i så kallad politiskt utsatt ställning. Det kallas ofta för en PEP (Politically Exposed Person). Det kan vara en person som har, eller har haft, en viktig, offentlig funktion i en stat eller i ledningen för en internationell organisation. Du kan därför få frågor av företaget om du är politisk aktiv.

 Företaget kan kontrollera din identitet genom till exempel

• ett svenskt körkort,
• ett svenskt pass
• ett identitetskort utfärdat av en svensk myndighet
• ett svenskt certifierat identitetskort.

Om du inte har en svensk identitetshandling kan du använda ditt pass eller någon annan identitetshandling som visar medborgarskap. Det ska vara utfärdat av en myndighet eller någon annan behörig utfärdare. Om du inte har några identitetshandlingar alls, kan företaget kontrollera din identitet på andra sätt, till exempel genom tillförlitliga dokument och kontroller som företaget själva får besluta om. Så identifierar du dig hos banken

Kunden ska kunna beskriva varför hen valt en speciell tjänst eller produkt, som till exempel ett betalkonto, fonder eller kapitalförsäkring, och hur kunden har tänkt att använda tjänsten eller produkten. Det här är viktigt, annars kan inte företaget följa upp och granska transaktioner i enlighet med lagen.

Även om du redan är kund i ett företag ska de löpande granska och dokumentera transaktioner. Det innebär att du löpande kan få frågor när du genomför olika transaktioner. Det finns inga fastslagna beloppsgränser för när företaget ska genomföra kontrollerna.

Den kundkännedom som företaget har om dig ska hållas aktuell. Det kan innebära att du får kompletterande frågor under kundrelationens gång. 

Anledningar till närmare granskning

Om du börjar göra andra sorters transaktioner än vad du tidigare beskrivit för banken eller försäkringsbolaget, kan det medföra att de gör en närmare granskning. Om du till exempel har angett att syftet med ett sparkonto är att spara pengar genom att månadsvis föra över pengar från ditt lönekonto, och det i stället kommer in stora insättningar från ett okänt konto i ett annat land, så kan det innebära frågor från bankens sida, Det är ju en skillnad från det angivna syftet.

Ett exempel från försäkringsvärlden kan vara att du köper en kapitalförsäkring som ska löpa på 10 år men redan efter kort tid gör ett återköp. 

Om banken eller försäkringsbolaget bedömer att risken är stor för penningtvätt eller finansiering av terrorism så ska de skärpa kontrollerna för att uppnå tillräcklig kundkännedom. Det innebär att kontrollerna ska vara mer omfattande och kan innebära fler frågor och strängare krav på verifikationer.

Om banken eller försäkringsbolaget misstänker att en transaktion kan innebära penningtvätt eller finansiering av terrorism ska de inte utföra den, utan anmäla händelsen till polisen. Företagen får inte meddela kunden att de gjort en sådan anmälan.

Banker och försäkringsbolag tillämpar olika metoder för att uppnå kundkännedom. Det står inte exakt i lagen hur detta ska göras och det beskrivs så här i lagens förarbeten:

”Det ligger emellertid i sakens natur att ett riskbaserat förhållningssätt är förenat med viss osäkerhet om vad som t. ex. kan anses vara tillräckliga åtgärder för att uppnå kundkännedom i enskilda fall. Det faktum att det riskbaserade förhållningssättet kan skilja sig åt mellan olika verksamhetsutövare beroende på typ av verksamhet, kundkrets, storlek etc. gör emellertid att det inte är möjligt att närmare precisera hur tillämpningen i enskilda fall kommer att se ut eller vilka åtgärder som kan anses utgöra erforderliga åtgärder för att uppnå kundkännedom i enskilda fall. Den frågan får därför lämpligen hanteras av de behöriga tillsynsmyndigheterna, t. ex. genom utfärdande av föreskrifter.”