Pant - säkerhet för ett lån
Det är vanligt att sätta egendom i pant som säkerhet för ett lån. En säkerhet kan bestå av panträtt i lös egendom, till exempel en värdepappersdepå, eller i fast egendom.
Den som lämnar en pant kallas för pantsättare och den som är innehavare av en pant, vanligtvis långivaren, kallas för panthavare. Med panträtt menas att en panthavare under vissa förutsättningar har rätt att sälja panten för att därigenom få betalt för sin fordran.
Panten ska överlämnas
Huvudregeln är att panten måste överlämnas för att långivaren ska få förmånsrätt till panten.
Generell pantsättning
I konsumentförhållanden utgör en viss ställd pant i regel säkerhet för ett bestämt lån. Missköter låntagaren andra lån till långivaren kan panten i allmänhet inte tas i anspråk för dessa. Om avtal träffas om generell panträtt innebär det att den pantförskrivna egendomen ska utgöra säkerhet för låntagarens samtliga skulder till denna långivare nu och i framtiden
Dödsfall
Avlider låntagaren övergår skulden till dödsboet. I de fall då dödsboets medel inte räcker till för att täcka skulderna får långivaren ta en eventuell pant i anspråk för att täcka sin fordran på dödsboet.
Preskription
Preskription innebär att långivaren efter viss tid – tre eller tio år – förlorar rätten att kräva ut sin fordran om inte preskriptionen avbryts av långivaren dessförinnan.
Tredjemanspant
När långivare bedömer att låntagarens pant eller annan säkerhet inte är tillräcklig för ett visst lån, förekommer det att långivaren begär att en annan person än låntagaren ska lämna en pant till långivaren som säkerhet. En sådan pant kallas tredjemanspant.