Du som är närmast anhörig till en person som behöver hjälp att sköta sin ekonomi får din behörighet direkt från lagen - du behöver inte ansöka om det och du behöver ingen fullmakt eller annan handling från den du ska hjälpa. Du kan däremot behöva visa att du är närmast anhörig, till exempel med ett familjebevis från Skatteverket. Så skaffa gärna ett sådant innan du kontaktar exempelvis en bank.
Vem kan få hjälp av en anhörig?
För att företräda någon med stöd av anhörigbehörighet ska det vara uppenbart att den person som behöver hjälp är oförmögen att själv fatta ekonomiska beslut. Oförmågan ska bero på sjukdom, psykisk störning, försvagat hälsotillstånd eller liknande. Personen ska ha fyllt 18 år och först därefter ha blivit beslutsoförmögen.
Hur länge kan man använda anhörigbehörighet?
Behörigheten för anhöriga ställföreträdare kan vara en temporär lösning, till exempel i avvaktan på att den person det gäller får en god man. Den kan fylla en viktig funktion till exempel när en prognos för hälsotillståndet inte är klar, eller där personens oförmåga av allt att döma kommer att bli bestående, men ännu inte är det.
Men det finns ingen tidsgräns, så i vissa fall kan anhörigbehörigheten vara tillräcklig även för en långsiktigare lösning av den dagliga livsföringen. Vid behov kan man då komplettera med ett godmanskap för andra angelägenheter.
Vad gäller anhörigbehörighet för?
Syftet med den anhörigas insatser är att den enskilde ska kunna behålla den standard som han eller hon är van vid. Betala räkningar, ta ut pengar, göra överföringar, ingå enklare avtal och att ansöka om sociala förmåner är exempel på vad som normalt ingår i den anhörigas behörighet. Exemplen på vad som bör eller kan ingå i behörigheten kommer från propositionen till lagen.
Behörigheten gäller i första hand för vardagliga betalningar, inköp och vardagliga avtal. Det kan exempelvis handla om:
- hyra eller avgifter för bostaden
- nödvändiga reparationer i bostaden
- hälso- och sjukvård, tandvård och andra sociala tjänster
- transporter (tåg- eller bussbiljetter, taxiresor, avgifter för färdtjänst)
- försäkringar
- skatter
- tv-avgifter och telefonabonnemang
- köp av mat, kläder och hygienartiklar
- fritidsaktiviteter, föreningsavgifter och nöjen.
Överföringar och liknande
För att kunna göra betalningar får du som är anhörig bland annat:
- sätta in pengar på ett konto i en bank eller kreditmarknadsföretag exempelvis pengar som personen fått på en utbetalningsavi.
- göra uttag från personens bankkonton och liknande, inklusive att göra betalningar via bank- eller plusgiro
- ta ut pengar som betalas ut som ersättning eller bidrag, främst bistånd från socialtjänsten eller socialförsäkringsförmåner, som pension
- flytta pengar mellan personens konton och göra överföringar mellan olika banker för att kunna sköta betalningar som hänför sig till den dagliga livsföringen,
- lämna medgivande för autogiro eller återta och ändra ett autogiromedgivande
- anförtro pengar till en kontaktperson på ett särskilt boende för vissa nödvändiga utgifter som kläder eller hygienartiklar.
Enklare avtal
Som anhörig ställföreträdare får du ingå och säga upp vissa enklare avtal, till exempel:
- teckna försäkringar som personen behöver i sin dagliga livsföring, som en hemförsäkring
- köpa en TV eller annan egendom som personen behöver i det dagliga livet
- reklamera en felaktig vara
- bestrida betalningsansvar.
Ansöka om förmåner och deklarera
Att ansöka om en förmån enligt socialförsäkringsbalken, till exempel bostadsbidrag, är också exempel på vad en anhörig kan hjälpa till med. Ett ytterligare exempel som nämns i lagens förarbeten är att ansöka om hemtjänst.
Att lämna in en inkomstdeklaration är också grundläggande för den dagliga livsföringen och ingår därför i anhörigbehörigheten.