Rådgivning eller marknadsföring?

ARN 2011-8354 – Bolagets representant lämnade vårdslös rådgivning. Nämnden ansåg inte att det endast varit fråga om marknadsföring.

Konsumenten besökte ett så kallat "anknutet ombud" till en bank. Bolagets företrädare satte sig in i konsumentens ekonomiska situation. Konsumenten berättade bland annat att hon förvarade alla sina besparingar i bostaden. Pengarna skulle vara lätt tillgängliga eftersom hon skulle hjälpa sin dotter med ett lägenhetsköp. Konsumenten fick förslag på olika kapitalplaceringar av bolagets företrädare. Konsumenten fick intrycket av att den placering hon gjorde var lika säker som en premieobligation men med en högre vinstchans. Hon placerade därför 201 500 kronor.

Av årsbeskedet kunde hon senare se att investeringen hade sjunkit till 76 000 kronor. Konsumenten ansåg att rådgivningen till henne hade varit vårdslös bland annat eftersom hon inte hade informerats om några risker och då det investerade kapitalet utgjorde hela hennes sparkapital.

Det anknutna ombudet däremot menade att det inte hade varit fråga om någon rådgivning överhuvudtaget. Bolaget hade endast marknadsfört den aktuella investeringen. Bolaget påpekade också att konsumenten hade skrivit under handlingar som utvisade att det endast varit fråga om marknadsföring. Konsumenten hade även kryssat i en blankett att hon förstod riskerna med investeringen.

Allmänna reklamationsnämnden ansåg, efter en samlad bedömning, att det var klarlagt att det handlat om finansiell rådgivning till konsumenten. Att konsumenten skrivit under handlingar där det angetts att det varit fråga om marknadsföring saknade betydelse enligt nämnden.

Allmänna reklamationsnämnden konstaterade vidare att en näringsidkare, vid finansiell rådgivning till en konsument, ska iaktta god rådgivningssed och med tillbörlig omsorg ta tillvara konsumentens intressen. Rådgivningen ska också anpassas efter konsumentens önskemål och behov och rådgivaren ska inte rekommendera andra lösningar än sådana som kan anses lämpliga för konsumenten.

För att det ska vara möjligt måste rådgivaren kartlägga konsumentens förkunskaper, ekonomiska och andra förhållanden, önskemål och syften med placeringen samt riskbenägenhet. Rådgivaren är också skyldig att avråda konsumenten från att vidta åtgärder som inte kan anses lämpliga med hänsyn till konsumentens behov, ekonomiska förhållanden eller andra omständigheter.

Rådgivaren ska även dokumentera vad som förekommit vid rådgivningen och lämna ut dokumentationen till konsumenten. Bland annat för att det i efterhand ska vara möjligt att reda ut vad som sagts och gjorts vid rådgivningstillfället.

Nämnden konstaterade att bolaget inte upprättat någon rådgivningsdokumentation som uppfyllde kraven. Redan av den anledningen ansåg nämnden att rådgivningen hade varit vårdslös.

Därutöver hade bolaget rekommenderat konsumenten att investera i en placering med hög risk trots att det måste ha varit uppenbart för bolagets företrädare att konsumenten endast hade begränsad kunskap om och erfarenhet av finansiella produkter. Nämnden ansåg att rådgivningen även av detta skäl fick anses ha stått i strid med de krav som ställs.

Eftersom bolaget handlat vårdslöst ansåg nämnden att bolaget skulle ersätta konsumenten den skada som hon orsakats. Nämnden konstaterade att konsumenten hade kvar den aktuella placeringen, men fann att det är möjligt att en näringsidkare kan ersätta en konsument för vårdslös rådgivning på så sätt att näringsidkaren tar över de omtvistade finansiella instrumenten och försätter konsumenten i samma ekonomiska situation som före rådgivningen.

Nämnden beslutade därför att bolaget skulle överta den aktuella produkten samtidigt som bolaget skulle försätta konsumenten i samma ekonomiska situation som hon varit i före rådgivningen.