Bolagets rådgivning vårdslös
ARN 2009-10635 – Rådgivaren borde ha avrått från en placering eftersom placeringen inte kunde vara till rimlig nytta för konsumenten (K) med hänsyn till K:s ålder.
K, 87 år gammal vid rådgivningstillfället, ansåg att bankens rådgivning till henne hade varit vårdslös. Hon hade bland annat uppgett till rådgivaren att hon önskade ha pengar lätt tillgängliga vid sjukdom. Av de placeringar som gjordes i värdepapper, låstes en tredjedel i fem år i en kapitalförsäkring.
Banken menade att rådgivningen inte varit vårdslös. Den aktuella försäkringen var inte bunden och rådgivaren hade lämnat de råd som vid den aktuella tidpunkten ansågs passa K:s önskemål och riskbenägenhet m m. Av dokumentationen över rådgivningen framgick att K angett att hennes placeringshorisont var över 5 år men kortare än 10 år och att hennes risknivå var måttlig.
Allmänna reklamationsnämnden uttalade att när det gäller rådgivning till personer som uppnått hög ålder finns det anledning för rådgivare att iaktta särskild försiktighet med långsiktiga placeringar.
Nämnden ansåg att placeringen av ett så pass stort belopp som också utgjorde en betydande andel av K:s tillgångar, i ett relativt långsiktigt sparande där de placerade medlen inte fritt kunde disponeras, inte kunde anses ha varit till rimlig nytta för K med hänsyn till hennes ålder. Även om K själv vid rådgivningstillfället kunde ha gett intryck av att ha varit med på placeringen borde rådgivaren vara lojal mot henne, iaktta omsorg om hennes intressen och avråda henne från den ifrågavarande placeringen. Eftersom något avrådande inte skett ansåg nämnden att rådgivningen hade varit vårdslös.
Nämnden ansåg därför också att banken var skadeståndsskyldig. Utgångspunkten för nämndens bedömning av skadeståndet var att K skulle försättas i samma förmögenhetssituation som hon befann sig i före skadetillfället och som hon därefter skulle ha befunnit sig i om skadetillfället inte hade inträffat.
Nämnden ansåg därför att den ifrågavarande kapitalförsäkringen skulle annulleras och att K skulle återfå det belopp som placerats i den samt de avgifter som betalats inom ramen för försäkringen. På beloppet som skulle återbetalas var banken även skyldig att betala ränta enligt räntelagen (1975:635).
ARN 2019-06075 – Rådgivningsdokumentation saknades. Konsumentens (K) uppgifter om vad som förekommit vid rådgivningstillfället låg till grund för nämndens bedömning.
K blev kontaktad i hemmet av en försäljare. Hon blev rekommenderad att sälja sitt innehav i en kapitalförsäkring för att investera i ett s.k. hävstångscertifikat. K uppgav att hon vid rådgivningen inte fått information om att investeringen innebar en hög risk. Hon hade även fått information om att hon åtminstone skulle få tillbaka investerat belopp med avdrag för kostnader.
ARN konstaterade att enligt 4 § i lag om finansiell rådgivning till konsumenter (rådgivningslagen) ska rådgivaren dokumentera vad som förekommer vid rådgivningen och lämna dokumentationen till konsumenten. Företaget gav inte in någon rådgivningsdokumentation till ARN. Eftersom skriftligt underlag saknades utgick nämnden från de uppgifter som konsumenten lämnat.
Nämnden kom fram till att den investering som skett innebar en hög risk. Investeringen överensstämde därmed inte med den risknivå som utlovats vid rådgivningen. Nämnden kom därför fram till att den rådgivning som hade lämnats var vårdslös.
Bolaget rekommenderades att återbetala det investerade beloppet till K.