Bevisbörda/beviskrav

ARN 2018-10848 - Konsumenten måste styrka innehav och värde på egendom som har förlorats för att få ersättning. Kvitto och bilder utgör normalt tillräcklig bevisning.

Efter inbrott i konsumentens (K) bostad begärde K ersättning ur hemförsäkringen för stulna smycken. För att styrka innehav och värde på de stulna smyckena presenterade K dels handskrivna kvitton, dels bilder på smyckena.

Bolaget motsatte sig att betala ut ersättning då bilder och handskrivna kvitton inte ansågs vara tillräcklig bevisning för att styrka varken innehav eller smyckenas värde.

Allmänna reklamationsnämnden framhöll att det är K som har bevisbördan och att beviskravet är att K ska styrka att hon innehaft egendomen samt värdet på det stulna.

Nämnden konstaterade att bilder och kvitton normalt utgör tillräckligt underlag för att styrka innehav av egendom. Det ligger därför på försäkringsbolaget att bevisa varför det inte godtar den bevisning som K presenterat. Det enda försäkringsbolaget har åberopat som bevisning för att inte godta kvittona är att de är handskrivna och bolaget har inte gett in kvittona till nämnden för bedömning. Vid en sammantagen bedömning av omständigheterna ansåg därför nämnden att K hade styrkt både innehavet och värdet på de smycken för vilka kvitton och bilder hade presenterats.

BESLUT: Nämnden rekommenderade försäkringsbolaget att ändra sitt beslut gällande de smycken för vilka kvitton och bilder hade presenterats.

 

ARN 2011-1691 - Konsumenten har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall som försäkringen ersätter.

Konsumenten (K) begärde ersättning för förlorade ringar. Ringarna försvann under en begränsad tid men K kunde inte ange exakt när. Förmodligen blev de stulna ur hennes handväska.

Bolaget motsatte sig att betala ut ersättning ur allriskförsäkringen och menade att K inte hade kunnat visa vid vilken händelse ringarna hade försvann.

Allmänna reklamationsnämnden uttalade att K har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall d.v.s. en händelse som omfattas av försäkringsvillkoren. Beviskravet har i rättspraxis formulerats på så sätt att försäkringstagaren ska anses ha fullgjort sin bevisskyldighet om det vid en helhetsbedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att försäkringsfall föreligger än att så inte är fallet.

För att uppfylla beviskravet behöver K dock inte lämna en exakt redogörelse för hur skadan har uppstått. Nämnden fann att K i det aktuella ärendet inte hade redogjort för de närmare omständigheterna kring förlusten och att ersättning därför inte kunde utgå.

BESLUT: Nämnden rekommenderade inte ändring av försäkringsbolagets beslut.

 

ARN 2011-1691 - Bevisbörda och beviskrav för plötslig och oförutsedd händelse.

Konsumenten (K) begärde ersättning för en förlorad vigsel- respektive förlovningsring. Ringarna försvann någon gång under en begränsad tid, även om hon inte kunde säga exakt när; förmodligen blev de stulna ur hennes handväska. Förlusten var inte självförvållad och K ansåg därmed att den borde betraktas som både plötslig och oförutsedd.

Försäkringsbolaget menade att K inte hade kunnat visa på vid vilken händelse som ringarna förlorades och på så sätt inte kunnat styrka försäkringsfall. Bolaget betalade därför inte någon ersättning för de förlorade ringarna.

Allmänna reklamationsnämnden påpekade att det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall, dvs. en händelse som omfattas av försäkringsvillkoren. I rättspraxis har beviskravet formulerats på så sätt att försäkringstagaren ska anses ha fullgjort sin bevisskyldighet om det vid en helhetsbedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att försäkringsfall föreligger än att så inte är fallet. Det finns dock inget krav på att försäkringstagaren måste lämna en exakt redogörelse för hur skadan har uppstått.

För att fullgöra en sådan bevisskyldighet som beskrivits ovan kan en försäkringstagare som inte vet exakt hur en skada uppstått lägga fram utredning som kan bidra till att utesluta sådana tänkbara skadeorsaker som inte faller in under försäkringsvillkorens krav på en plötslig och oförutsedd händelse.

Nämnden fann att i detta fall hade K inte lämnat någon redogörelse för de närmare omständigheterna kring förlusten och någon ersättning kunde därför inte utgå.

BESLUT: Nämnden rekommenderade inte ändring av försäkringsbolagets beslut.