Stöld

ARN 2018-08943 - Ersättning nekades ur bilförsäkringen då konsumenten (K) inte gjort mer antagligt att bilen stulits än att den olovligen brukats av någon med tillgång till nycklarna.  

K:s bil stals utanför hennes bostad och återfanns ca två mil från bostaden i sämre skick än tidigare och med stora skador. Hon önskade ersättning för reparation eller inlösen samt avbrottsersättning för perioden då bilen varit obrukbar.

Bolaget motsatte sig kravet då ersättning inte utgår när någon med tillgång till bilnycklarna olovligen brukat bilen. Det fanns inget som tydde på att bilens elektroniska eller mekaniska stöldskydd hade forcerats och det fanns ingen skada på vare sig dörrlås i förardörren eller tändningslås. Eftersom bilen var skadad och hittades olåst ansåg bolaget även att det var mycket osannolikt att bilen skulle ha transporterats på släp. K nekades därför ersättning.

Allmänna reklamationsnämnden (ARN) konstaterade att det är K som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall. Det ska vid en helhetsbedömning av samtliga omständigheter framstå som mer antagligt att ett försäkringsfall föreligger än att så inte är fallet. Nämnden anser inte att K fullgjort sin bevisbörda och därmed inte rätt till ersättning från sin bilförsäkring.

Beslut: Nämnden rekommenderade inte ändring av försäkringsbolagets beslut.

 

ARN 2011-01462 - Utredningsbrister, som rör förhållanden där bolaget har helt överlägsna utredningsresurser, ska inte gå ut över konsumenten.

Konsumenten (K) begärde ersättning då hans bil skadats i samband med en stöld. När bilen återfanns ville inte bolaget betala någon ersättning eftersom man inte hade kunnat finna några skador som tydde på att bilen hade blivit tjuvkopplad.

Allmänna reklamationsnämnden (ARN) konstaterade att det är K som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall, dvs. en händelse som omfattas av försäkringsvillkoren. I rättspraxis har beviskravet formulerats på så sätt att försäkringstagaren ska anses ha fullgjort sin bevisskyldighet om det vid en helhetsbedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att försäkringsfall föreligger än att så inte är fallet.

Vad som legat till grund för försäkringsbolagets beslut att inte betala ut någon ersättning var i stället att det, vid den undersökning av bilen som gjordes, inte framkom något som tydde på att den startats med annat än en passande nyckel. Överlag bedömde nämnden att utredningen i frågan om vilka typiska stöldskador som förekom (eller inte förekom) på bilen var bristfällig.

Även om det i och för sig är K som har bevisbördan för att ett försäkringsfall inträffat, så fann nämnden att denna typ av utredningsbrister, som rör förhållanden där försäkringsbolaget har helt överlägsna utredningsresurser, inte i första hand bör gå ut över försäkringstagaren. Med hänsyn till det anförda och då de uppgifter konsumenten lämnade framstod som sannolika i sig bedömde nämnden att K fick anses ha fullgjort sin bevisbörda och var berättigad till ersättning.

Beslut: Nämnden rekommenderade försäkringsbolaget att ändra sitt beslut.