Krav mot kreditgivaren

ARN 2024-02479 (utökad sammansättning) – Vid kreditköp har en konsument rätt att rikta krav även mot kreditvigaren. Detta gäller även när konsumenten har ångrat köpet.

En konsument (K) hade beställt två klänningar på internet och betalat med faktura. Hon meddelade säljaren samma dag som hon mottog klänningarna att hon ville häva köpet. Kreditgivaren pausade fakturan under en tid, men bestämde sig sedan för att den skulle betalas. K betalade fakturan men begärde att kreditgivaren skulle återbetala det belopp som hon betalat.

Vid kreditköp får köparen framställa samma invändningar mot kreditgivarens krav på betalning som han eller hon kan göra mot säljaren. Dessutom har kreditgivaren likvärdigt ansvar som säljaren för att betala skadestånd, återbetalning eller dylikt till köparen. Kreditgivaren är dock inte skyldig att betala mer än vad som mottagits av köparen med anledning av krediten.

Det krävs inte att konsumenten först har framställt sitt betalningsanspråk mot säljaren, utan konsumenten kan vända sig direkt mot kreditgivaren. En förutsättning är dock att konsumenten har rätt att göra anspråket gällande mot säljaren.

ARN konstaterade att konsumentens ångerrätt har ett nära samband med köpeavtalet och syftar till att tillgodose det särskilda behov av konsumentskydd som har ansetts finnas just vid distansavtal och avtal utanför affärslokaler. Enligt ARN:s bedömning är ångerrätten en rättighet som kan läggas till grund för invändningar och anspråk enligt 29 § konsumentkreditlagen. Om konsumenten vid kreditköp har ångrat köpet av en vara bör konsumenten alltså kunna välja att vända sig till kreditgivaren för att få återbetalning, förutsatt att konsumenten har rätt att få återbetalning från säljaren. I detta ligger att konsumenten ska ha utövat sin ångerrätt i förhållande till säljaren i enlighet med vad som gäller enligt distansavtalslagen.

Nämnden tog därefter ställning till om K med stöd av 29 § konsumentkreditlagen skulle ha rätt att framställa invändningar mot kreditgivaren på grund av köpet.

K hade gett in ett kvitto som visade att hon lämnat in ett paket till ett postombud för att skickas till den adress säljaren uppgett. Säljaren var därmed skyldig att betala tillbaka det belopp som K betalat för klänningarna. Att säljaren inte mottagit varorna ändrade inte den bedömningen. Enligt 29 § konsumentkreditlagen svarar kreditgivaren solidariskt med säljaren för skyldigheten att återbetala det belopp som K betalat för klänningarna.

ARN rekommenderade därför att kreditgivaren skulle återbetala det begärda beloppet till K.