Ny dom om obehöriga transaktioner

Det är första gången domstolen prövar frågan huruvida en konsument har rätt till återbetalning av banken när han vilseletts att själv swisha pengar till en bedragare. En tingsrättsdom är, till skillnad mot en dom i Högsta Domstolen, inte prejudicerande. KO har i ett pressmeddelande sagt att de kommer att överklaga domen.

Hur gick bedrägeriet till?

Konsumenten blev uppringd av en bedragare som lurade honom att tro att han hade blivit ID-kapad och stod inför att förlora pengar. Bedragaren instruerade konsumenten att genomföra en vad de kallade för ”makuleringstransaktion”.

Konsumenten trodde att han vidtog åtgärder för att skydda sina pengar. Det som i själva verket skedde var att han flyttade över pengar från sitt förmånskonto till sitt personkonto, därefter höjde han sin beloppsgräns för swish och slutligen swishade han 100 000 kronor till bedragaren. Överföringen signerades av konsumenten med mobilt bank-id.

Vad yrkade KO?

I stämningsansökan framställde KO två olika yrkanden: I första hand sa de att banken skulle ersätta konsumenten för att det var fråga om en obehörig transaktion. I andra hand sa de att banken skulle ersätta konsumenten för att banken hade agerat vårdslöst.

Förstahandsyrkandet grundar sig på reglerna om obehöriga transaktioner i betaltjänstlagen, medan andrahandsyrkandet riktar in sig på att banken inte visat tillräcklig omsorg i sitt uppdrag som syssloman gentemot konsumenten.

Hur resonerade tingsrätten?

Tingsrätten skriver att ett godkännande att genomföra en betalning ska lämnas i den form som har avtalats mellan betalaren (konsumenten), och betaltjänstleverantören (banken). Sedan skriver de att det i denna banks avtalsvillkor står att en betalningstransaktion är godkänd om konsumenten lämnat sitt samtycke för den. Samtycke ska konsumenten anses ha lämnat om han verifierat det med bankens säkerhetslösning.

Att konsumenten har utsatts för ett bedrägeri är enligt tingsrätten ostridigt. Däremot anser de också att det är ostridigt att transaktionen blivit godkänd av konsumenten enligt bankens avtalsvillkor. Att konsumenten inte hade för avsikt att betalningen skulle gå till bedragaren, menar tingsrätten saknar relevans. Därför beslutar tingsrätten att transaktionen är behörig.

Tingsrätten skriver också att det är ostridigt att konsumenten blev svikligt förledd att göra överföringen, men att konsumenten inte har kunnat bevisa att banken borde ha insett att han blev svikligt förledd.

Gällande KO:s andrahandsyrkande så kommer tingsrätten fram till att banken inte har varit försumlig gentemot konsumenten. Sammanfattningsvis menar tingsrätten att det, när bedrägeriet skedde, inte fanns några lagkrav på att bankerna skulle ha exempelvis transaktionsövervakning för att kunna identifiera bedrägliga transaktioner. Inte heller var det etablerad branschstandard att ha sådana system.

Banken har beskrivit att de hade påbörjat ett slags skyddssystem som, om det hade hunnit tas i bruk vid tidpunkten för bedrägeriet, hade inneburit att konsumenten behövt ta en personlig kontakt med banken för att kunna genomföra transaktionen. Konsumenten anför att detta skyddssystem borde ha införts tidigare eftersom banken väl kände till swish-bedrägerierna. Tingsrätten menar dock att konsumenten inte har kunnat utveckla varför systemet i fråga borde ha införts tidigare.

Vad innebär domen och vad händer nu?

Enligt tingsrättsdomen är banken i fråga inte skyldig att ersätta konsumenten. Domen utgör dock inte rättspraxis på det sätt som en dom från Högsta Domstolen gör.

KO kommer att överklaga domen och då prövas frågan av hovrätten, ifall de meddelar prövningstillstånd. Om någon av parterna sedan överklagar hovrättsdomen och Högsta Domstolen meddelar prövningstillstånd, kommer det beslutet att bli praxis.