Finansiellt utanförskap

Många konsumenter som kontaktar oss om nekade eller uppsagda konton upplever stora problem, eftersom de därmed inte får tillgång till grundläggande, finansiella tjänster. Det blir svårt att betala hyra och räkningar, men också att ta emot att sin lön när man saknar ett bankkonto. Faktum är att det ofta är svårt att ens köpa en bussbiljett för att ta sig till jobbet när man saknar konto och bankkort.

Utmaning med tillgång till grundläggande banktjänster

Konsumenter som är bosatta inom EES har en rätt till så kallade betalkonton med grundläggande funktioner i svenska banker. I banken kan sådana konton ha lite olika namn, t.ex. transaktionskonto, lönekonto eller personkonto. När rättigheten infördes i svensk lag var förväntningarna att det skulle leda till ökad konkurrens mellan bankerna, förbättrade villkor för konsumenter och att en stor del av den grupp som tidigare inte haft möjlighet att skaffa betalkonto skulle inkluderas bättre i samhället. Trots detta, och att man som konsument faktiskt har den här rättigheten, så har ett av de vanligaste klagomålen till oss, blivit att man som konsument inte får tillgång till ett bankkonto.

Vad beror det på?

Anledningen är att banken under vissa omständigheter både kan avslå en ansökan och säga upp ett redan existerande konto. En av grunderna för att neka någon ett konto är om det skulle strida mot den så kallade penningtvättslagen för banken att tillhandahålla bankkontot. Penningtvättslagen ställer bland annat krav på att bankerna har tillräcklig kännedom om sina kunder och den vanligaste anledningen till avslag är att banken anser sig sakna det.

När det gäller uppsägningar anförs i princip samma skäl.  Banken kan då anföra ”särskilda skäl” enligt betaltjänstlagen för att säga upp ett konto. Otillräcklig kundkännedom kan anses vara ett lagligt hinder och är ett exempel på särskilt skäl som står i lagens förarbeten.

Rätten till betalkonto

Det finns alltså i grunden en skyldighet för banker som erbjuder betalkonton att tillhandahålla dem till konsumenter som är lagligen bosatta inom EES. Med andra ord finns det en så kallad kontraheringsplikt och därmed ett förbud för banken att neka eller säga upp ett avtal utan saklig grund.

Penningtvättsreglerna ska tillämpas riskbaserat

Bankerna ska motverka penningtvätt och finansiering av terrorism och penningtvättsreglerna ska tillämpas riskbaserat. Huvudsyftet med ett riskbaserat synsätt är att bankerna ska ha möjlighet att anpassa sina åtgärder för att motverka penningtvätt och finansiering av terrorism till de risker som finns. Man kan säga att det skapar en flexibilitet och att det blir möjligt att hantera risker på olika sätt. Vilken risk som finns kan exempelvis variera beroende på vilken bankprodukt det gäller och omständigheterna kring en enskild konsument.

Som konsument kan det därför vara svårt att få förutsägbarhet kring hur ”stark” rätt till bankkonto man egentligen har. Bland annat eftersom det ofta är svårt att få insikt i vilka risker som finns och därmed också när banken kan komma att säga upp kontot.

Många konsumenter som hör av sig till oss uppger att de har svårt att förstå vilken information banken tycker sig sakna för att de ska få tillräcklig kundkännedom. Konsumenterna säger ofta att de anser sig ha svarat så gott de kan, men ändå får besked om att det inte är tillräckligt.

Finansinspektionen tycker att fler bör kunna erbjudas betalkonton

Att många konsumenter nekas betalkonton eller får sina betalkonton uppsagda har uppmärksammats av Finansinspektionen i en debattartikel (se länk nedan). Att stå utan betalkonto leder till stora problem och skapar ett finansiellt utanförskap för de konsumenter som drabbas.

Med anledning av det vill Finansinspektionen att bankerna ska pröva om de kan hantera risken för penningtvätt på något annat sätt, i stället för att utesluta konsumenter. Det kan handla om att bankerna kan använda andra riskminskande åtgärder, t.ex. skärpa granskningen av transaktioner. Det kan också röra sig om att banker i stället erbjuder så kallade lågriskkonton till konsumenter där risken bedöms som högre. Denna typ av konton skulle bland annat kunna innebära beloppsbegränsningar eller begränsningar i tillhörande tjänster.

Individuella prövningar

Finansinspektionen vill också att det alltid ska göras individuella prövningar, eftersom beslut som fattas om hela grupper riskerar att i onödan göra det svårt eller omöjligt för vissa personer att få tillgång till ett betalkonto.

Just det här med individuella prövningar har länge varit en internationell princip. FATF är en global organisation som tar fram internationella standarder och gör uttalanden om arbetet med att bekämpa penningtvätt och finansiering av terrorism. Både Sverige och den Europeiska kommissionen är medlemmar. Såväl EU:s penningtvättsdirektiv som Sveriges penningtvättslag följer FATF:s rekommendationer nära. FATF har tidigare uttalat sig om när en bank ska kunna säga upp en kundrelation och då sagt följande:

”The FATF recommendations only require financial institutions to terminate customer relationships, on a case-by-case basis, where the money laundering and terrorist financing risks cannot be mitigated”.

Med andra ord så ska banken göra en individuell bedömning. Dessutom så bör banken bara säga upp en konsuments konto om det inte är möjligt att minska risken på något annat sätt.

Ny vägledning från branschsamarbetet Simpt

Simpt (Svenska institutet mot penningtvätt) är ett branschsamarbete som tar fram vägledning för bland annat bankers tolkning och tillämpning av reglerna om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism. Simpts uttalade mål med vägledningen är att kodifiera och skapa branschpraxis, samt att etablera god sed på området. Tanken från aktörerna i branschen är att genom Simpt ta gemensamt ansvar för viktiga frågor samt bidra till en tydligare och effektivare tillämpning av regelverket.

I december 2023 publicerade Simpt uppdaterade versioner av vissa delar av sin vägledning. Simpt har bland annat tagit fram en ny upplaga av den grundläggande vägledningen om kundkännedom. Simpt har valt att implementera vissa tidigare riktlinjer som behandlar tillgång till finansiella tjänster och riskminskning, som i sin tur tagits fram av den Europeiska bankmyndigheten (EBA).

För konsumenter innebär det här framför allt förtydliganden av hur banker bör se till att konsumenter inte utan tillräcklig anledning blir utan tillgång till bankkonto.

Just EBA har själva under 2023 släppt nya riktlinjer som berör området. Riktlinjerna innebär i huvudsak att banker bör säkerställa att de tar till tillräckliga åtgärder för att inte legitima kunder ska nekas eller få sina betalkonton uppsagda. EBA menar att bankerna bör se till att de har övervägt alla möjliga riskreducerande åtgärder som rimligen skulle kunna tillämpas i det enskilda fallet, innan de beslutar sig för att neka eller säga upp en konsuments konto. Banken bör alltså undersöka vilka alternativ det kan finnas till att neka eller säga upp kontot, vilket kan vara ökad granskning eller att i stället erbjuda ett begränsat produktutbud. Simpt har uppmärksammat EBA:s nya riktlinjer och sagt att de ska gälla som allmänna riktlinjer.

Utvecklingen de senaste åren

Finansinspektionen har nyligen kartlagt hur bankerna hanterar skyldigheten att erbjuda betalkonton till konsumenter. I ”Rätten till betalkonto – redovisning av Finansinspektionens tillsyn” ( se länk nedan) framgår att antalet uppsagda konton verkar öka och att det vanligast uppgivna skälet är just bristande kundkännedom. Enligt kartläggningen avslutade banker cirka 60 000 konton år 2022, vilket var en ökning med ungefär 30 procent sedan år 2020. Även när det gäller banker som nekar konsumenter att öppna ett konto visar kartläggningen att den vanligaste anledningen är bristande kundkännedom.

Det är därför välkommet med den nya vägledningen på kundkännedomsområdet, som delvis tar sikte på att bankerna noggrant bör balansera behovet av tillgång till finansiella tjänster och behovet av att minska risken för penningtvätt och finansiering av terrorism.

I kartläggningen nämner också Finansinspektionen att det skett en positiv utveckling på vissa områden. Bland annat ser de en förbättring i bankernas rutiner för att följa upp beslut. Finansinspektionen ser det som ett tecken på att bankerna tar frågan om rätt till betalkonto på större allvar än tidigare.

Hur ser framtiden ut?

Många av de konsumenter som kontaktar oss och har fått sina betalkonton uppsagda meddelar att de ofta också blir nekade att öppna ett konto i en annan bank.

I vårt digitala samhälle är ett betalkonto en förutsättning för att kunna betala räkningar och utföra andra nödvändiga tjänster. Utan den möjligheten riskerar konsumenten finansiellt utanförskap, vilket kan innebära att hen i stället söker sig till utkanterna av det finansiella systemet, där det kan förekomma oseriösa aktörer och höga avgifter. Eller så kan anhöriga eller vänner förmås till att upplåta sina betaltjänster vilket kan innebära att de i sin tur bryter mot sina kontovillkor och därmed får egna problem.

Redan i dag påpekar konsumenter som vänder sig till oss att de upplever sådana dominoeffekter när de, som konsumenter i finansiellt utanförskap, försöker lösa sina betalningsbehov.

Kommer ny vägledning att påverka konsumentens rätt till betaltjänster och kommer det innebära alternativa åtgärder vid bristande kundkännedom? Det återstår att se. 

Läs här om du vill ta del av Finansinspektionen debattartikel ”Fler bankkunder bör kunna erbjudas betalkonton” och rapporten ”Rätten till betalkonto – redovisning av Finansinspektionens tillsyn”.

Hej. Jag heter Erik Hellenius och är jurist på Konsumenternas Bank- och finansbyrå, med inriktning mot betaltjänster och penningtvätts-regelverket. Genom bloggandet hoppas jag kunna samla information som är viktig för konsumenter och även göra juridiken bakom lite mer begriplig.