Rättsfall och beslut

Sakförsäkringar

Här hittar du beslut från Allmänna reklamationsnämnden som rör hem-, bostadsrätts-, villa-, fordons-, djur- och reseförsäkringar.

Bostadsrättsförsäkringar - Vattenskada

ARN 2010-7555 - Försäkringsbolaget har bevisbördan för att ett undantag i villkoren är tillämpligt

Konsumenten begärde att hennes bostadsrättsförsäkring, efter avdrag för självrisk och åldersavdrag, skulle betala hela den resterande kostnaden för reparation av en vattenskada i hennes lägenhet.

Bolaget nekade ytterligare ersättning. Den aktuella skadan drabbade både lägenhetens ytskikt, för vilka konsumenten hade ett underhållsansvar, och fastighetens stomme, som bostadsrättsföreningen ansvarade för. Bolaget ansåg att de hade stått för de kostnader som omfattades av försäkringsskyddet, d.v.s. för reparationen av de skador som omfattades av konsumentens underhållsansvar. Resterande del av reparationskostnaderna avsåg sådant som föreningens fastighetsförsäkring skulle ersätta.

Allmänna reklamationsnämnden konstaterade att det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att ett försäkringsfall, d.v.s. en händelse som omfattas av försäkringen, har inträffat. I detta fall var det klarlagt att ett sådant försäkringsfall hade inträffat. Bolaget åberopade dock en begränsning i försäkringsskyddet som innebar att försäkringen endast gällde om försäkringstagaren var underhållsskyldig enligt bostadsrättslagen och föreningens stadgar samt den del av skadan som inte kunde ersättas genom fastighetens försäkring. Enligt nämndens bedömning utgjorde denna begränsning ett sådant undantag som försäkringsbolaget hade bevisbördan för. I detta fall, där det inte kunde klarläggas om en större del av skadan skulle kunna ersättas genom fastighetens försäkring, betyder det att denna oklarhet skulle drabba bolaget. Bolaget skulle därmed ersätta hela skadan.

Djurförsäkringar - Livförsäkring

ARN 2010-7257 - Behövde hunden avlivas enligt veterinärmedicinsk expertis

Konsumenten begärde utbetalning ur en livförsäkring för sin hund. Hunden blev sjuk och vid samtal med en handläggare hos bolaget fick hon beskedet att hon skulle göra vad som var bäst för hunden. De veterinärer som undersökte hunden gjorde bedömningen att prognosen var dålig och att hunden troligen hade metastaser. Med utgångspunkt i veterinärernas och bolagets besked fattade hon det svåra beslutet att låta avliva hunden eftersom hon inte ville utsätta den för flera stora operationer som kanske ändå skulle bli resultatlösa.

Bolaget nekade ersättning. För att livförsäkringen skulle aktualiseras krävdes att djuret hade en utredd sjukdom med tydlig prognos: att djuret inte kunde leva vidare utan måste avlivas på grund av sin sjukdom. I detta fall ansåg bolaget att de inte kunnat göra bedömningen att hunden blivit tillräckligt utredd för att livförsäkringen skulle kunna betalas ut.

Allmänna reklamationsnämden fann att enligt den veterinärmedicinska bedömningen som föregick konsumentens beslut om att låta avliva hunden, var prognosen för en eventuell behandling efter en operation mycket dålig. Denna bedömning tydde med styrka på att hundens hälsotillstånd var så dåligt att den, för att använda försäkringsvillkorens skrivning, enligt veterinärmedicinsk expertis inte kunde leva vidare utan behövde avlivas. I vart fall var utredningen sådan att konsumenten fick anses ha gjort det mer antagligt att ett försäkringsfall enligt villkoren hade inträffat, än att så inte var fallet. Med hänsyn till det och att bolaget inte presenterat någon annan utredning som talade emot den angivna slutsatsen, fann nämnden att försäkringsbolaget skulle rekommenderas att betala ut försäkringsersättning till konsumenten.

Djurförsäkringar - Veterinärvård

ARN 2011-4004 - Behandlingen var i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet

Konsumentens hund insjuknade i cancer och behandlades sedan med framgång inom ramen för en klinisk pilotstudie som ingick i ett större forskningsprojekt.

Bolaget nekade att ersätta henne för de kostnader som behandlingen medfört eftersom försäkringsbolaget hävdade att det inte varit fråga om en behandling i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet.

Allmänna reklamationsnämnden konstaterade att pilotstudien varit i högsta grad vetenskaplig. Vården var alltså att anse som vetenskaplig och den återstående frågan blev då om den även överrensstämt med beprövad erfarenhet. Det ligger i sakens natur att vård som bedrivs inom ramen för en pilotstudie inte är beprövad i den meningen att den sedan tidigare är allmänt förekommande. Vid en språklig tolkning av begreppet inom ramen för det försäkringsvillkor där det finns intaget är det dock inte givet att bedömningen kan stanna vid detta. Enligt nämndens uppfattning måste det nämligen beaktas att en pilotstudie sådan som den nu aktuella kan bygga på beprövad erfarenhet i det att den tar tillvara och bygger vidare på etablerade, vetenskapliga forskningsrön som i sig kan vara beprövade, men inom andra områden än just det som testas i pilotstudien.

Med ett sådant sätt att se på begreppet "beprövad erfarenhet" skulle det omfatta en sådan pilotstudie som den nu aktuella. En sådan tolkning kan inte sägas stå i strid med villkorets ordalydelse och får också anses vara näraliggande för en genomsnittlig försäkringstagare, som inte kan förväntas ha några mer ingående veterinärmedicinska eller vetenskapsteoretiska kunskaper. Det skulle inte heller ha varit förenat med några svårigheter att uttryckligen undanta kliniska pilotstudier från försäkringsskyddet om detta hade varit avsikten. Därför fann nämnden att den vård som hunden genomgått ansågs ha stått i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet i försäkringsvillkorens mening.

Fordonsförsäkringar - Stöld

ARN 2011-08968 - Oväntad och väsentlig begränsning av försäkringsskyddet

Konsumenten begärde ytterligare ersättning ur sin försäkring för en stulen motorcykel. Hans motorcykel blev stulen när den stod parkerad på en MC-parkering mitt emot hans bostad. Försäkringsbolaget gjorde avdrag för självrisk om 3 000 kr och därefter ytterligare avdrag med 50 procent av värdet. Det sistnämnda avdraget baserades på försäkringsvillkoren, där det angavs att sådant avdrag sker om motorcykeln inte förvaras i låst utrymme under natten. Konsumenten ansåg att detta var en oväntad och väsentlig begränsning av hans rätt till ersättning, som inte särskilt framhållits för honom som kund.

Bolaget motsatte sig begäran. I förköpsinformationen framgick att egendomsskyddet kunde gälla med aktsamhetskrav, varpå bolaget hänvisade till villkoret där det framgick att nedsättning kunde ske eller att ersättning helt kunde utebli.

Allmänna reklamationsnämnden ansåg att det aktuella förvaringskravet jämte nedsättningens storlek utgjorde en såväl oväntad som väsentlig begränsning av försäkringsskyddet. Information om nedsättningen saknades i den förköpsinformation som konsumenten erhållit. Förköpsinformationen var därför enligt nämndens mening alltför otydlig och stred därför mot 2 kap. 4 § försäkringsavtalslagen. Det aktuella försäkringsvillkoret fick därför enligt 2 kap. 8 § försäkringsavtalslagen inte åberopas av bolaget.

ARN 2011-1462 - Utredningsbrister, som rör förhållanden där bolaget har helt överlägsna utredningsresurser, ska inte gå ut över konsumenten

Konsumenten begärde ersättning då hans bil skadats i samband med en stöld. När bilen återfanns ville inte bolaget betala någon ersättning eftersom man inte hade kunnat finna några skador som tydde på att bilen hade blivit tjuvkopplad.

Allmänna reklamationsnämden konstaterade att det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall, dvs. en händelse som omfattas av försäkringsvillkoren. I rättspraxis har beviskravet formulerats på så sätt att försäkringstagaren ska anses ha fullgjort sin bevisskyldighet om det vid en helhetsbedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att försäkringsfall föreligger än att så inte är fallet. Vad som legat till grund för försäkringsbolagets beslut att inte betala ut någon ersättning var i stället att det, vid den undersökning av bilen som gjordes, inte framkom något som tydde på att den startats med annat än en passande nyckel. Överlag bedömde nämnden att utredningen i frågan om vilka typiska stöldskador som förekom (eller inte förekom) på bilen var bristfällig. Även om det i och för sig är försäkringstagaren som har bevisbördan för att ett försäkringsfall inträffat, så fann nämnden att denna typ av utredningsbrister, som rör förhållanden där försäkringsbolaget har helt överlägsna utredningsresurser, inte i första hand bör gå ut över försäkringstagaren. Med hänsyn till det anförda och då de uppgifter konsumenten lämnade framstod som sannolika i sig bedömde nämnden att konsumenten fick anses ha fullgjort sin bevisbörda och var berättigad till ersättning.

Fordonsförsäkringar - Vagnskada

ARN 2010-2483 - Försäkrat intresse

Konsumenten begärde ersättning ur sin bilförsäkring då hennes bil skadades i en bilolycka. Hon hade inte körkort, men det hade hennes två söner och de körde henne till olika platser. Försäkringspremien drogs från ett konto som tillhörde en av sönerna, eftersom hon inte litade på autogirosystemet. Något köpeavtal tecknades inte när hon köpte bilen. Föregående ägare intygade att han sålde bilen till henne.

Bolaget nekade konsumenten ersättning. Enligt vägtrafikregistret var hon ägare till bilen, men skadan anmäldes av hennes son. Huvudsaklig brukare var denna son, medan premien betalades av hennes andra son. Om försäkringen hade tecknats på den huvudsaklige brukaren skulle premien blivit avsevärt högre. Den huvudsakliga brukaren hade dessutom registrerade skulder, vilket skulle försvårat för honom att köpa bil och teckna försäkring.

Allmänna reklamationsnämnden konstaterade att frågan i ärendet var om konsumenten haft ett s.k. försäkrat intresse avseende bilen, det vill säga om hon var civilrättslig ägare till den. Detta är enligt försäkringsvillkoren en förutsättning för att ersättning över huvud taget ska kunna utgå. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för detta. Konsumenten var visserligen registrerad som ägare till bilen i vägtrafikregistret. En sådan registrering utgör normalt ett tillräckligt bevis om äganderätten till den registrerade bilen. I föreliggande fall hade emellertid bolaget anfört flera omständigheter som talade för att en av sönerna var civilrättslig ägare till bilen och konsumenten kunde inte visa några köpehandlingar. Nämnden fann därför att konsumenten inte hade rätt till någon ersättning.

ARN 2009-0713 - Är skadan en yttre olyckshändelse som omfattas av vagnskadeförsäkringen?

Konsumenten begärde att skadorna på hans bil skulle ersättas ur hans vagnskadeförsäkring. Bilen fick motorstopp på grund av att han körde in i en vattensamling. Vatten trängde in i bilen och orsakade skador.

Bolaget nekade ersättning då skadorna på bilen inte uppkommit till följd av en yttre olyckshändelse och de omfattades därför inte av försäkringsskyddet. Skadorna på konsumentens bil uppkom varken plötsligt eller oförutsett. Hans agerande var ett medvetet risktagande då han valde att fortsatta färden trots att han såg den stora vattensamlingen.

Allmänna reklamationsnämnden konstaterade att begreppet "olyckshändelse" inte var definierat i försäkringsvillkoret. Bolagets argumentation gick ut på att en olyckshändelse var något som inträffar oförutsett; det var alltså själva skadehändelsen, inte skadan, som skulle ha varit oförutsedd. Bolagets uppfattning blev därmed närmast att förstå på så sätt att konsumenten insett att det inte skulle vara möjligt att passera med bilen eller att han i vart fall varit medveten om risken att detta inte skulle vara möjligt.

Enligt nämndens mening gav inte utredningen i ärendet belägg för en sådan slutsats. Konsumenten hade förvisso i någon mån frivilligt påbörjat, eller fortsatt färden, och han förvissade sig inte aktivt om att det var möjligt att passera. Men han kan inte anses ha insett, dvs haft vetskap om, att det var omöjligt att passera och han kan inte anses ha varit likgiltig inför risken för att passage var omöjlig. Hans handlande framstod snarare som resultatet av en - ursäktlig - felbedömning av möjligheterna att fritt passera. Ett sådant agerande borde inte hindrat att det inträffade ansågs utgöra en olyckshändelse. Utredningen gav inte stöd för att händelseförloppet varit långvarigt. Händelsen fick därmed anses ha varit plötslig i villkorens mening.

Bolaget rekommenderades att reglera skadan med utgångspunkten att konsumenten råkat ut för en olyckshändelse och med tillämpning av försäkringsvillkoren i övrigt.

Fordonsförsäkringar - Maskinskada

ARN 2011-08644 - När upphör maskinskadeförsäkringen att gälla

Konsumenten begärde ersättning ur sin försäkring för en maskinskada på sin bil. Enligt villkoren fick bilen vara högst 8 år gammal för att ersättning skulle utgå. Han ansåg, i enlighet med normal åldersangivelse, att bilen var 8 år fram till den dag den blev 9 år.

Bolaget nekade ersättning då bilen var 8 år och ca 11 månader och de ansåg att försäkringen, enligt försäkringsvillkoren, upphört att gälla.

Enligt Allmänna reklamationsnämndens mening gjorde försäkringsbolaget en korrekt tillämpning av aktuellt villkor. Nämnden kunde inte heller finna att villkoret var otydligt eller att det i övrigt förelåg någon grund för att inte tillämpa villkoret. Konsumenten hade därmed inte rätt till någon ersättning

Hemförsäkringar - Plötslig och oförutsedd händelse

ARN 2011-1691 - Beviskrav för plötslig och oförutsedd händelse

Konsumenten begärde ersättning för en förlorad vigsel- respektive förlovningsring. Ringarna försvann någon gång under en begränsad tid, även om hon inte kunde säga exakt när; förmodligen blev de stulna ur hennes handväska. Förlusten var inte självförvållad och konsumenten ansåg därmed att den borde betraktas som både plötslig och oförutsedd.

Bolaget menade att konsumenten inte hade kunnat visa på vid vilken händelse som ringarna förlorades och på så sätt inte kunnat styrka försäkringsfall. Bolaget betalade därför inte någon ersättning för de förlorade ringarna.

Allmänna reklamationsnämnden påpekade att det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall, dvs. en händelse som omfattas av försäkringsvillkoren. I rättspraxis har beviskravet formulerats på så sätt att försäkringstagaren ska anses ha fullgjort sin bevisskyldighet om det vid en helhetsbedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att försäkringsfall föreligger än att så inte är fallet. Det finns dock inget krav på att konsumenten måste lämna en exakt redogörelse för hur skadan har uppstått. För att fullgöra en sådan bevisskyldighet som beskrivits ovan kan en försäkringstagare som inte vet exakt hur en skada uppstått lägga fram utredning som kan bidra till att utesluta sådana tänkbara skadeorsaker som inte faller in under försäkringsvillkorens krav på en plötslig och oförutsedd händelse. Nämnden fann att i detta fall hade konsumenten inte lämnat någon redogörelse för de närmare omständigheterna kring förlusten och någon ersättning kunde därför inte utgå.

Hemförsäkringar - Stöld och inbrott

ARN 2011-6607 - Otydliga försäkringsvillkor

Konsumenten begärde ersättning för CD-skivor som stulits ur hans källarförråd.

Bolaget nekade ersättning då försäkringen inte gällde för stöldbegärlig egendom som stulits ur t ex källarförråd. Som stöldbegärlig egendom räknas bl a utrustning för ljud- och bildåtergivning samt tillbehör till sådan utrustning. Eftersom bolagets uppfattning var att CD-skivor utgör tillbehör till angiven typ av utrustning kunde någon ersättning inte lämnas.

Allmänna reklamationsnämden konstaterade att frågan i ärendet var om CD-skivor kunde anses utgöra tillbehör till utrustning för ljud- och bildåtergivning. Nämndens bedömning var att begreppet "tillbehör" i detta sammanhang var något oklart. Även om det på intet sätt kunde anses uteslutet att beteckna CD-skivor som tillbehör till en stereoanläggning, kunde man också med fog argumentera för en motsatt tolkning.

Eftersom försäkringsvillkoret således fick anses vara oklart och då det inte skulle ha varit förenat med några svårigheter eller olägenheter för bolaget att tydliggöra att t.ex. CD-skivor skulle omfattas av vad som betraktas som stöldbegärlig egendom, fann nämnden att villkoret borde ges den för försäkringstagaren mest förmånliga tolkningen. I detta fall innebar det att bolaget skulle rekommenderas att reglera den anmälda skadan med utgångspunkten att CD-skivorna inte utgjort stöldbegärlig egendom.

ARN 2010-1498 - Nedsättning p.g.a. bristande aktsamhet

Konsumenten åkte pendeltåg, lade sin laptop på sätet mittemot, och läste tidningen. Laptopen blev stulen och bolaget satte ned ersättningen med 50 procent p.g.a. bristande aktsamhet.

Allmänna reklamationsnämnden konstaterade att konsumenten medfört stöldbegärlig egendom på ett pendeltåg. Konsumenten kunde på ett enkelt sätt ha minskat stöldrisken genom att ha väskan på sätet bredvid sig i stället för på motsatta sätet eller genom att ha haft ökad uppsikt över väskan. Han hade således möjlighet att minska stöldrisken. Nämnden ansåg mot den bakgrunden, och då det var fråga om stöldbegärlig egendom, att ett aktsamhetsavdrag om 50 procent skulle göras.

Reseförsäkringar - Ersättningsresa

ARN 2011-6970 - Ingen rätt till ersättningsresa då resans syfte inte gått förlorat

Konsumenten begärde ersättning ur sin reseförsäkring för en ersättningsresa. Han och hans familj var på en resa där det huvudsakliga syftet var att genomföra en åtta dagar lång kryssning. Innan kryssningen påbörjats insjuknade hans hustru och barn i kräksjukan. Till följd av sjukdomen kunde de inte åka iväg på kryssningen som planerat. Hela syftet med resan gick därmed förlorat, vilket - enligt villkoren för den tecknade reseförsäkringen - ska berättiga till ersättning för en ny resa. Trots detta fick de bara en begränsad ersättning för just de dagar då de var sjuka och för vad de hade betalat för kryssningen.

Bolaget nekade ersättning då läkarintygen endast ordinerade att inte resa under 48 timmar p.g.a. sjukdom. Ersättning har lämnats enligt gällande försäkringsvillkor med två dagsandelar per person. Utöver detta har ersättning lämnats för "kryssningspaket" såsom en aktivitetskostnad. För att vara berättigad till en ny resa måste den som har varit sjuk ha varit ordinerad att helt avstå från att utöva för resan avsedda aktiviteter, vila på rummet eller ha varit inlagd under mer än halva antalet resdagar. I detta fall har familjemedlemmarna ordinerats att inte resa under 48 timmar, vilket inte berättigar till en ny resa.

Allmänna reklamationsnämnden fann att eftersom familjen stannade kvar på det första resmålet, där inte fick mer än ett par resdagar förstörda av sjukdom, kunde det inte anses visat att hela resans syfte gått förlorat. Eftersom bolaget därmed hade reglerat den anmälda skadan i enlighet med försäkringsvillkoren kunde ytterligare ersättning inte utgå.

Reseförsäkringar - Avbeställningsskydd

ARN 2011-6200 - Avbeställningsskyddet omfattar inte bokning av hotellrum och skidhyra

Konsumenten begärde ersättning ur sin kortförsäkring avseende avbeställning av resa. Han och hans medresenär bokade en paketresa och betalade med kort där det ingick avbeställningsskydd. Han ville ha ersättning med sin del av beloppet eftersom han avbeställde resan då hans mor gick bort. Resan bestod av ett paket med hotell, guideservice, skidhyra m.m. Som transport valde de att köra själva, vilket fanns som alternativ. Konsumenten ansåg att han bokat en paketresa och att avbeställningsskyddet skulle gälla.

Bolaget nekade ersättning då det aktuella researrangemanget, bokning av hotellrum och skidhyra, inte utgjorde en sådan resa som enligt villkoren omfattades av avbeställningsskyddet.

Allmänna reklamationsnämnden fann att det framgick att konsumenten bokat och betalat för del i dubbelrum på hotell och skidhyra. Försäkringsvillkoren angav att "Med resa menas försåld färdbiljett eller sådant researrangemang som avser färdbiljett och logi (så kallad charterresa, reguljärbiljett och logi). Nämnden fann att enligt ordalydelsen i försäkringsvillkoren omfattades den aktuella resan, bokning av hotellrum och skidhyra, inte av avbeställningsskyddet. Konsumenten hade därför inte rätt till ersättning.

Reseförsäkringar - Outnyttjad resekostnad

ARN 2011-4230 - Ingen rätt till ersättning då läkarintyget inte ordinerat vila på hotellrummet

Konsumenten begärde att hon och hennes sambo skulle få ytterligare ersättning ur försäkringen till följd av reseavbrott. Hennes sambo skadade sin arm utomlands och lades in på sjukhus under tio dagar. Därefter behandlades han under 44 dagar med antibiotika och omläggning. Under denna tid var han beordrad att visats i hemmet och fick inte bada. De är därför berättigade till ersättning för reseavbrott under 44 dagar.

Bolaget nekade ytterligare ersättning. Försäkringen lämnade ersättning för de 9 dagar då sambon var inlagd på sjukhus. Konsumenten och hennes sambo var inte berättigade till ytterligare ersättning för reseavbrott då det inte framgick av åberopade läkarintyg att läkare ordinerat sjukskrivning eller beordrat vila på hotellet. Den rekommendation om sårbehandling som givits av läkare var inte att jämställa med sjukskrivning eller vila på hotellrummet på sätt som krävdes för att rätt till ersättning skulle föreligga.

Allmänna reklamationsnämnden konstaterade att det framgick av försäkringsvillkoren att ersättning för reseavbrott endast utgick om den försäkrade varit inlagd på sjukhus eller av läkare varit beordrad vila på hotellrummet eller liknande. I de läkarintyg konsumenten skickat in angavs att han efter sjukhusvistelsen varit beordrad att vila, att inte blöta ned såret och att inte böja armen. Enligt nämndens mening kunde detta inte likställas med sådan beordrad vila på hotellrum eller liknande som krävdes för att ge ersättning för reseavbrott ur försäkringen. Konsumenten hade därför inte rätt till ytterligare ersättning.

Villaförsäkringar - Brand

ARN 2008-1739 - Bolaget ska stå för de kostnader som krävs för att gällande regelverk ska uppfyllas

Det uppstod en brand i konsumentens villa varvid bl.a. en kamin förstördes. Efter att villan återställts krävde gällande regelverk att ett bakväggselement installerades för att eldningstillstånd skulle medges. Bolaget ville inte bekosta ett bakväggselement med motiveringen att det inte fanns före skadan och att det skulle innebära att byggnadens skick förbättrades.

Allmänna reklamationsnämnden konstaterade att den ursprungliga installationen av kaminen var godkänd samt att ett bakväggselement var en förutsättning för att enligt gällande regelverk få eldningstillstånd. Bolaget skulle därmed finansiera kostnaden för ett återställande av kaminen till det skick som den hade före skadan. Detta innebar enligt nämndens mening att bolaget skulle stå för kostnaden för att kaminen fick ett sådant skick att eldningstillstånd kunde medges.

Villaförsäkringar - Vattenskada

ARN 2008-7165 - Fråga om toalettdelen ska betraktas som ett separat rum eller anses tillhöra badrummet

Konsumenten anmälde till bolaget att han drabbats av en vattenskada i sitt badrum. Grunden till skadan var att vatten runnit ner i golvkonstruktionen.

Bolaget ansåg att konsumenten inte uppfyllt gällande branschregler vad gällde bruk av tätskikt på ett sådant sätt som försäkringsvillkoret föreskrev. Av försäkringsvillkoret framgick att skador i våtutrymmen endast ersätts om utrymmet byggts i enlighet med den byggnorm och de regler som gällde vid byggnadstillfället. Detta innebar att samtliga golv- och väggytor som i någon del utsätts för vattenspolning, vattenspill eller utläckande vatten skulle förses med tätskikt. Eftersom det aktuella utrymmet inhyste utrymme för både dusch, tvätt och toalett ansåg bolaget att utrymmet, i enlighet med gällande regler, var att beakta som en enhet vilken skulle tätskiktbeläggas i sin helhet.

Allmänna reklamationsnämnden påpekade att det enligt försäkringsvillkoren krävdes att ett våtutrymme var byggt enligt gällande branschnormer för att försäkringsersättning skulle utgå. Detta innebar att golv och väggar skulle vara försedda med vattentäta ytskikt. Av utredningen framgick att duschutrymmet inte kunde anses vara ett separat utrymme, varför kravet på fuktspärr omfattade hela badrummet och att konsumentens krav inte var berättigat.

Villaförsäkringar - Naturskada

ARN 2010-5316 - Skada till följd av snötryck

Konsumenten begärde ersättning ur sin försäkring för skador på ett uthustak som rasat till följd av snötryck.

Bolaget nekade ersättning då villaförsäkringen ersatte skador på bostadsbyggnad orsakad av att yttertakets bärande konstruktion skadats p.g.a. snötryck. I det aktuella fallet var det inte bostadshusets yttertak som orsakade skadorna utan ett annat tak. Av försäkringsvillkoren framgick även att skada på bl.a. altantak, verandatak eller liknande tak inte ersattes. Skadorna på det aktuella taket var således ej ersättningsgilla enligt försäkringsvillkoren.

Allmänna reklamationsnämnden konstaterade att det enligt villkoren lämnades ersättning för skada på bostadsbyggnad bestående i eller orsakad av att yttertakets bärande konstruktion skadades på grund av snötryck. Det tak som skadats i detta fall var snarare att hänföra till kategorin altantak, verandatak eller liknande för vilket undantag gjordes i villkoren. Någon ersättningsbar skada enligt försäkringsvillkoren förelåg därmed inte.

Informationsansvarig
Konsumenternas Försäkringsbyrå