Rättsfall och beslut

Sakförsäkringar

Här hittar du beslut från Allmänna reklamationsnämnden som rör hem-, bostadsrätts-, villa-, fordons-, djur- och reseförsäkringar.

Övergripande - Förköpsinformation

ARN 2016-03414 - Oväntad väsentlig begränsning i försäkringsvillkoren måste särskilt framhållas av bolaget för att få åberopas

I samband med köp av mobiltelefon och tecknande av abonnemang, tecknade konsumenten (K) även en produktförsäkring. Mobiltelefonen användes sedan med ett annat SIM-kort än det SIM-kort som abonnemanget var knutet till. När mobiltelefonen gick sönder begärde K ersättning ur försäkringen men nekades ersättning för skadan med hänvisning till att SIM-kortet som abonnemanget hörde ihop med inte hade använts tillsammans med telefonen. K menade att K inte kände till denna begränsning och att försäkringsbolaget borde ha informerat om detta.

Försäkringsbolaget hävdade att skriftlig information om att försäkringen endast omfattar en telefon som används tillsammans med abonnemanget lämnades till K vid köpet samt att det fanns information om detta även på hemsidan till det företag som sålde telefonen och abonnemanget.

Allmänna reklamationsnämnden (ARN) uttalade att det enligt försäkringsavtalslagen finns en skyldighet för försäkringsbolag att särskilt framhålla försäkringsvillkor som med hänsyn till försäkringens beteckning eller övriga omständigheter utgör en oväntad och väsentlig begränsning av försäkringsskyddet. Om försäkringsbolaget inte särskilt framhåller sådana villkor får de inte åberopas.

Enligt ARN var det fråga om en oväntad och väsentlig begränsning i försäkringsskyddet att mobiltelefonen och SIM-kortet som abonnemanget var knutet till måste användas tillsammans. Försäkringsbolaget hade därmed varit skyldigt att särskilt framhålla denna begränsning. ARN ansåg inte att begränsningen särskilt hade framhållits av bolaget genom att en informationsbroschyr som hänvisade till försäkringsvillkoren hade överlämnats till K.

BESLUT: Nämnden rekommenderade försäkringsbolaget att ändra sitt beslut

Djurförsäkringar - Livförsäkring

ARN 2010-7257 - Behövde hunden avlivas enligt veterinärmedicinsk expertis

Konsumenten begärde utbetalning ur en livförsäkring för sin hund. Hunden blev sjuk och vid samtal med en handläggare hos bolaget fick hon beskedet att hon skulle göra vad som var bäst för hunden. De veterinärer som undersökte hunden gjorde bedömningen att prognosen var dålig och att hunden troligen hade metastaser. Med utgångspunkt i veterinärernas och bolagets besked fattade hon det svåra beslutet att låta avliva hunden eftersom hon inte ville utsätta den för flera stora operationer som kanske ändå skulle bli resultatlösa.

Bolaget nekade ersättning. För att livförsäkringen skulle aktualiseras krävdes att djuret hade en utredd sjukdom med tydlig prognos: att djuret inte kunde leva vidare utan måste avlivas på grund av sin sjukdom. I detta fall ansåg bolaget att de inte kunnat göra bedömningen att hunden blivit tillräckligt utredd för att livförsäkringen skulle kunna betalas ut.

Allmänna reklamationsnämden fann att enligt den veterinärmedicinska bedömningen som föregick konsumentens beslut om att låta avliva hunden, var prognosen för en eventuell behandling efter en operation mycket dålig. Denna bedömning tydde med styrka på att hundens hälsotillstånd var så dåligt att den, för att använda försäkringsvillkorens skrivning, enligt veterinärmedicinsk expertis inte kunde leva vidare utan behövde avlivas. I vart fall var utredningen sådan att konsumenten fick anses ha gjort det mer antagligt att ett försäkringsfall enligt villkoren hade inträffat, än att så inte var fallet. Med hänsyn till det och att bolaget inte presenterat någon annan utredning som talade emot den angivna slutsatsen, fann nämnden att försäkringsbolaget skulle rekommenderas att betala ut försäkringsersättning till konsumenten.

Djurförsäkringar - Veterinärvård

ARN 2011-4004 - Behandlingen var i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet

Konsumentens hund insjuknade i cancer och behandlades sedan med framgång inom ramen för en klinisk pilotstudie som ingick i ett större forskningsprojekt.

Bolaget nekade att ersätta henne för de kostnader som behandlingen medfört eftersom försäkringsbolaget hävdade att det inte varit fråga om en behandling i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet.

Allmänna reklamationsnämnden konstaterade att pilotstudien varit i högsta grad vetenskaplig. Vården var alltså att anse som vetenskaplig och den återstående frågan blev då om den även överrensstämt med beprövad erfarenhet. Det ligger i sakens natur att vård som bedrivs inom ramen för en pilotstudie inte är beprövad i den meningen att den sedan tidigare är allmänt förekommande. Vid en språklig tolkning av begreppet inom ramen för det försäkringsvillkor där det finns intaget är det dock inte givet att bedömningen kan stanna vid detta. Enligt nämndens uppfattning måste det nämligen beaktas att en pilotstudie sådan som den nu aktuella kan bygga på beprövad erfarenhet i det att den tar tillvara och bygger vidare på etablerade, vetenskapliga forskningsrön som i sig kan vara beprövade, men inom andra områden än just det som testas i pilotstudien.

Med ett sådant sätt att se på begreppet "beprövad erfarenhet" skulle det omfatta en sådan pilotstudie som den nu aktuella. En sådan tolkning kan inte sägas stå i strid med villkorets ordalydelse och får också anses vara näraliggande för en genomsnittlig försäkringstagare, som inte kan förväntas ha några mer ingående veterinärmedicinska eller vetenskapsteoretiska kunskaper. Det skulle inte heller ha varit förenat med några svårigheter att uttryckligen undanta kliniska pilotstudier från försäkringsskyddet om detta hade varit avsikten. Därför fann nämnden att den vård som hunden genomgått ansågs ha stått i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet i försäkringsvillkorens mening.

Fordonsförsäkringar - Stöld

ARN 2011-08968 - Oväntad och väsentlig begränsning av försäkringsskyddet

Konsumenten begärde ytterligare ersättning ur sin försäkring för en stulen motorcykel. Hans motorcykel blev stulen när den stod parkerad på en MC-parkering mitt emot hans bostad. Försäkringsbolaget gjorde avdrag för självrisk om 3 000 kr och därefter ytterligare avdrag med 50 procent av värdet. Det sistnämnda avdraget baserades på försäkringsvillkoren, där det angavs att sådant avdrag sker om motorcykeln inte förvaras i låst utrymme under natten. Konsumenten ansåg att detta var en oväntad och väsentlig begränsning av hans rätt till ersättning, som inte särskilt framhållits för honom som kund.

Bolaget motsatte sig begäran. I förköpsinformationen framgick att egendomsskyddet kunde gälla med aktsamhetskrav, varpå bolaget hänvisade till villkoret där det framgick att nedsättning kunde ske eller att ersättning helt kunde utebli.

Allmänna reklamationsnämnden ansåg att det aktuella förvaringskravet jämte nedsättningens storlek utgjorde en såväl oväntad som väsentlig begränsning av försäkringsskyddet. Information om nedsättningen saknades i den förköpsinformation som konsumenten erhållit. Förköpsinformationen var därför enligt nämndens mening alltför otydlig och stred därför mot 2 kap. 4 § försäkringsavtalslagen. Det aktuella försäkringsvillkoret fick därför enligt 2 kap. 8 § försäkringsavtalslagen inte åberopas av bolaget.

ARN 2011-1462 - Utredningsbrister, som rör förhållanden där bolaget har helt överlägsna utredningsresurser, ska inte gå ut över konsumenten

Konsumenten begärde ersättning då hans bil skadats i samband med en stöld. När bilen återfanns ville inte bolaget betala någon ersättning eftersom man inte hade kunnat finna några skador som tydde på att bilen hade blivit tjuvkopplad.

Allmänna reklamationsnämnden konstaterade att det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall, dvs. en händelse som omfattas av försäkringsvillkoren. I rättspraxis har beviskravet formulerats på så sätt att försäkringstagaren ska anses ha fullgjort sin bevisskyldighet om det vid en helhetsbedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att försäkringsfall föreligger än att så inte är fallet. Vad som legat till grund för försäkringsbolagets beslut att inte betala ut någon ersättning var i stället att det, vid den undersökning av bilen som gjordes, inte framkom något som tydde på att den startats med annat än en passande nyckel. Överlag bedömde nämnden att utredningen i frågan om vilka typiska stöldskador som förekom (eller inte förekom) på bilen var bristfällig. Även om det i och för sig är försäkringstagaren som har bevisbördan för att ett försäkringsfall inträffat, så fann nämnden att denna typ av utredningsbrister, som rör förhållanden där försäkringsbolaget har helt överlägsna utredningsresurser, inte i första hand bör gå ut över försäkringstagaren. Med hänsyn till det anförda och då de uppgifter konsumenten lämnade framstod som sannolika i sig bedömde nämnden att konsumenten fick anses ha fullgjort sin bevisbörda och var berättigad till ersättning.

Fordonsförsäkringar - Vagnskada

ARN 2010-2483 - Försäkrat intresse

Konsumenten begärde ersättning ur sin bilförsäkring då hennes bil skadades i en bilolycka. Hon hade inte körkort, men det hade hennes två söner och de körde henne till olika platser. Försäkringspremien drogs från ett konto som tillhörde en av sönerna, eftersom hon inte litade på autogirosystemet. Något köpeavtal tecknades inte när hon köpte bilen. Föregående ägare intygade att han sålde bilen till henne.

Bolaget nekade konsumenten ersättning. Enligt vägtrafikregistret var hon ägare till bilen, men skadan anmäldes av hennes son. Huvudsaklig brukare var denna son, medan premien betalades av hennes andra son. Om försäkringen hade tecknats på den huvudsaklige brukaren skulle premien blivit avsevärt högre. Den huvudsakliga brukaren hade dessutom registrerade skulder, vilket skulle försvårat för honom att köpa bil och teckna försäkring.

Allmänna reklamationsnämnden konstaterade att frågan i ärendet var om konsumenten haft ett s.k. försäkrat intresse avseende bilen, det vill säga om hon var civilrättslig ägare till den. Detta är enligt försäkringsvillkoren en förutsättning för att ersättning över huvud taget ska kunna utgå. Det är försäkringstagaren som har bevisbördan för detta. Konsumenten var visserligen registrerad som ägare till bilen i vägtrafikregistret. En sådan registrering utgör normalt ett tillräckligt bevis om äganderätten till den registrerade bilen. I föreliggande fall hade emellertid bolaget anfört flera omständigheter som talade för att en av sönerna var civilrättslig ägare till bilen och konsumenten kunde inte visa några köpehandlingar. Nämnden fann därför att konsumenten inte hade rätt till någon ersättning.

ARN 2009-0713 - Är skadan en yttre olyckshändelse som omfattas av vagnskadeförsäkringen?

Konsumenten begärde att skadorna på hans bil skulle ersättas ur hans vagnskadeförsäkring. Bilen fick motorstopp på grund av att han körde in i en vattensamling. Vatten trängde in i bilen och orsakade skador.

Bolaget nekade ersättning då skadorna på bilen inte uppkommit till följd av en yttre olyckshändelse och de omfattades därför inte av försäkringsskyddet. Skadorna på konsumentens bil uppkom varken plötsligt eller oförutsett. Hans agerande var ett medvetet risktagande då han valde att fortsatta färden trots att han såg den stora vattensamlingen.

Allmänna reklamationsnämnden konstaterade att begreppet "olyckshändelse" inte var definierat i försäkringsvillkoret. Bolagets argumentation gick ut på att en olyckshändelse var något som inträffar oförutsett; det var alltså själva skadehändelsen, inte skadan, som skulle ha varit oförutsedd. Bolagets uppfattning blev därmed närmast att förstå på så sätt att konsumenten insett att det inte skulle vara möjligt att passera med bilen eller att han i vart fall varit medveten om risken att detta inte skulle vara möjligt.

Enligt nämndens mening gav inte utredningen i ärendet belägg för en sådan slutsats. Konsumenten hade förvisso i någon mån frivilligt påbörjat, eller fortsatt färden, och han förvissade sig inte aktivt om att det var möjligt att passera. Men han kan inte anses ha insett, dvs haft vetskap om, att det var omöjligt att passera och han kan inte anses ha varit likgiltig inför risken för att passage var omöjlig. Hans handlande framstod snarare som resultatet av en - ursäktlig - felbedömning av möjligheterna att fritt passera. Ett sådant agerande borde inte hindrat att det inträffade ansågs utgöra en olyckshändelse. Utredningen gav inte stöd för att händelseförloppet varit långvarigt. Händelsen fick därmed anses ha varit plötslig i villkorens mening.

Bolaget rekommenderades att reglera skadan med utgångspunkten att konsumenten råkat ut för en olyckshändelse och med tillämpning av försäkringsvillkoren i övrigt.

Fordonsförsäkringar - Maskinskada

ARN 2011-08644 - När upphör maskinskadeförsäkringen att gälla

Konsumenten begärde ersättning ur sin försäkring för en maskinskada på sin bil. Enligt villkoren fick bilen vara högst 8 år gammal för att ersättning skulle utgå. Han ansåg, i enlighet med normal åldersangivelse, att bilen var 8 år fram till den dag den blev 9 år.

Bolaget nekade ersättning då bilen var 8 år och ca 11 månader och de ansåg att försäkringen, enligt försäkringsvillkoren, upphört att gälla.

Enligt Allmänna reklamationsnämndens mening gjorde försäkringsbolaget en korrekt tillämpning av aktuellt villkor. Nämnden kunde inte heller finna att villkoret var otydligt eller att det i övrigt förelåg någon grund för att inte tillämpa villkoret. Konsumenten hade därmed inte rätt till någon ersättning

Hemförsäkringar - Ansvarsskada

ARN 2017-09256 - Ansvarsförsäkringen ska ersätta skador på annans husdjur med ett skadestånd motsvarande vårdkostnaderna för djuret, oaktat djurets ekonomiska värde

Konsumentens (K:s) hund orsakade skada på grannens kanin. K begärde ersättning ur ansvarsskyddet i sin hemförsäkring för att ersätta kaninägaren för de veterinärvårdskostnader som hade uppkommit till följd av hundens angrepp på kaninen.

Försäkringsbolaget motsatte sig att betala hela det begärda beloppet 18.131 kr motsvarande veterinärvårdskostnaden för bla undersökning, röntgen och operation av kaninens skadade öga. Bolaget ansåg att 5.000 kr som redan hade utbetalats var tillräckligt.

Allmänna reklamationsnämnden (ARN) hänvisade i sin bedömning till hund- och kattdomarna, NJA 2001 s. 65 I och II. I dessa domar uttalade Högsta Domstolen att det är rimligt att djurägaren söker vård för djuret även om vårdkostnaderna överstiger djurets ekonomiska värde.

ARN konstaterade att det i aktuellt fall inte hade framkommit någon omständighet som talade för att de vidtagna vårdåtgärderna varit medicinskt ogrundade. Det hade varit fråga om vårdåtgärder vid ett tillfälle och kaninen levde nu, såvitt framkommit, ett fullgott liv till följd av de vårdåtgärder som vidtagits. Försäkringsersättningen borde därför, enligt nämndens uppfattning, motsvara de medicinskt grundade vårdkostnader som en genomsnittlig djurägare rimligen är beredd att betala för sitt husdjur.

BESLUT: Nämnden rekommenderade försäkringsbolaget att ändra sitt beslut

Hemförsäkringar - Bevisbörda/beviskrav

ARN 2018-10848 - Konsumenten måste styrka innehav och värde på egendom som har förlorats för att få ersättning. Kvitto och bilder utgör normalt tillräcklig bevisning.

Efter inbrott i konsumentens (K) bostad begärde K ersättning ur hemförsäkringen för stulna smycken. För att styrka innehav och värde på de stulna smyckena presenterade K dels handskrivna kvitton, dels bilder på smyckena.

Bolaget motsatte sig att betala ut ersättning då bilder och handskrivna kvitton inte ansågs vara tillräcklig bevisning för att styrka varken innehav eller smyckenas värde.

Allmänna reklamationsnämnden framhöll att det är K som har bevisbördan och att beviskravet är att K ska styrka att hon innehaft egendomen samt värdet på det stulna.

Nämnden konstaterade att bilder och kvitton normalt utgör tillräckligt underlag för att styrka innehav av egendom. Det ligger därför på försäkringsbolaget att bevisa varför det inte godtar den bevisning som K presenterat. Det enda försäkringsbolaget har åberopat som bevisning för att inte godta kvittona är att de är handskrivna och bolaget har inte gett in kvittona till nämnden för bedömning. Vid en sammantagen bedömning av omständigheterna ansåg därför nämnden att K hade styrkt både innehavet och värdet på de smycken för vilka kvitton och bilder hade presenterats.

BESLUT: Nämnden rekommenderade försäkringsbolaget att ändra sitt beslut gällande de smycken för vilka kvitton och bilder hade presenterats.

 

ARN 2011-1691 - Konsumenten har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall som försäkringen ersätter

Konsumenten (K) begärde ersättning för förlorade ringar. Ringarna försvann under en begränsad tid men K kunde inte ange exakt när. Förmodligen blev de stulna ur hennes handväska.

Bolaget motsatte sig att betala ut ersättning ur allriskförsäkringen och menade att K inte hade kunnat visa vid vilken händelse ringarna hade försvann.

Allmänna reklamationsnämnden uttalade att K har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall d.v.s. en händelse som omfattas av försäkringsvillkoren. Beviskravet har i rättspraxis formulerats på så sätt att försäkringstagaren ska anses ha fullgjort sin bevisskyldighet om det vid en helhetsbedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att försäkringsfall föreligger än att så inte är fallet.

För att uppfylla beviskravet behöver K dock inte lämna en exakt redogörelse för hur skadan har uppstått. Nämnden fann att K i det aktuella ärendet inte hade redogjort för de närmare omständigheterna kring förlusten och att ersättning därför inte kunde utgå.

BESLUT: Nämnden rekommenderade inte ändring av försäkringsbolagets beslut

 

ARN 2011-1691 - Bevisbörda och beviskrav för plötslig och oförutsedd händelse

Konsumenten (K) begärde ersättning för en förlorad vigsel- respektive förlovningsring. Ringarna försvann någon gång under en begränsad tid, även om hon inte kunde säga exakt när; förmodligen blev de stulna ur hennes handväska. Förlusten var inte självförvållad och K ansåg därmed att den borde betraktas som både plötslig och oförutsedd.

Försäkringsbolaget menade att K inte hade kunnat visa på vid vilken händelse som ringarna förlorades och på så sätt inte kunnat styrka försäkringsfall. Bolaget betalade därför inte någon ersättning för de förlorade ringarna.

Allmänna reklamationsnämnden påpekade att det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att det föreligger ett försäkringsfall, dvs. en händelse som omfattas av försäkringsvillkoren. I rättspraxis har beviskravet formulerats på så sätt att försäkringstagaren ska anses ha fullgjort sin bevisskyldighet om det vid en helhetsbedömning av samtliga omständigheter framstår som mer antagligt att försäkringsfall föreligger än att så inte är fallet. Det finns dock inget krav på att försäkringstagaren måste lämna en exakt redogörelse för hur skadan har uppstått.

För att fullgöra en sådan bevisskyldighet som beskrivits ovan kan en försäkringstagare som inte vet exakt hur en skada uppstått lägga fram utredning som kan bidra till att utesluta sådana tänkbara skadeorsaker som inte faller in under försäkringsvillkorens krav på en plötslig och oförutsedd händelse.

Nämnden fann att i detta fall hade K inte lämnat någon redogörelse för de närmare omständigheterna kring förlusten och någon ersättning kunde därför inte utgå.

BESLUT: Nämnden rekommenderade inte ändring av försäkringsbolagets beslut

Hemförsäkringar - Åldersavdrag på egendom

ARN 2015-08140 - Skäligt att göra åldersavdrag på smycken

Konsumenten (K) begärde ersättning från försäkringsbolaget för ett förlorat armband som var omkring tio år gammalt och motsatte sig det åldersavdrag bolaget hade gjort då K hävdade att det inte tydligt framgått av försäkringsvillkoren att sådant avdrag kunde göras.

Bolaget betalade ut ersättning till K ur allrisktillägget för förlusten av armbandet, men minskade försäkringsersättningen med ett åldersavdrag på 20 % då bolaget menade att det av villkoren framgått att föremål ska värderas och nedsättas med hänsyn till värdeminskning på grund av bland annat ålder.

Allmänna reklamationsnämnden (ARN) uttalade, i enlighet med nämndens tidigare praxis, att det typiskt sett är skäligt att göra åldersavdrag på smycken. Vidare konstaterade ARN att det av det aktuella villkoret framgick att smycken ska värderas med hänsyn till värdeminskning bla på grund av ålder. Med hänsyn till att guldkedjan var tio år gammal och till övriga omständigheter som framkommit i ärendet, ansåg nämnden att det var skäligt att göra ett åldersavdrag på 20%.    

BESLUT: Nämnden rekommenderade inte ändring av försäkringsbolagets beslut

Hemförsäkringar - Allriskskada (plötslig, oförutsedd händelse)

ARN 2017-13674 - Plötslig och oförutsedd händelse som ersätts ur allriskförsäkringen

Konsumenten (K) blev bestulen på kläder som hängde på tork i gemensam tvättstuga och krävde ersättning från försäkringsbolaget ur hemförsäkringens grundskydd alternativt allriskmoment.

Bolaget ansåg att rätt till ersättning ur grundskyddet inte förelåg då villkoren i denna del endast omfattar stöld när någon brutit sig in med våld vilket inte hade skett. Bolaget ansåg även att det inte kunde utges ersättning ur allriskskyddet då händelsen inte var att anse som plötslig och oförutsedd.

Allmänna reklamationsnämnden menade att stöld av kläder ur en låst tvättstuga måste anse vara såväl plötslig som oförutsedd varför ersättning skulle utgå ur försäkringens allriskmoment.

BESLUT: Nämnden rekommenderade försäkringsbolaget att ändra sitt beslut

 

ARN 2017-01681 - En händelse som är plötslig men ej oförutsedd kan inte ersättas ur allriskförsäkringen

Konsumenten (K) begärde ersättning ur hemförsäkringens allriskmoment för förlust av en vigselring värd 33 400 kr som försvunnit under postbefordran till USA dit ringen skickades för reparation.

Försäkringsbolaget motsatte sig kravet och menade att händelsen varken var plötslig eller oförutsedd.

Allmänna reklamationsnämnden (ARN) kom fram till att vigselringen måste antas ha försvunnit efter det att paketet hade skickats iväg, under ett kort händelseförlopp som K inte hade möjlighet att ingripa mot, och att det därför varit fråga om en plötslig händelse. Däremot ansåg ARN att det inte var fråga om en oförutsedd händelse då K skickat ringen med en försändelse som inte varit tillräckligt säker med hänsyn till ringens höga värde, vilket K borde ha insett.

BESLUT: Nämnden rekommenderade inte ändring av försäkringsbolagets beslut

Hemförsäkringar - Stöld

ARN 2016-05453 - Hemförsäkringen ersätter inte stöld av stöldbegärlig egendom som förvaras utanför bostaden i ett förråd eller annat biutrymme
 
Konsumenten (K) begärde ersättning ur sin hemförsäkring för äkta mattor och elektronisk utrustning som stulits vid inbrott i K:s förråd. Försäkringsbolaget nekade ersättning med hänvisning till försäkringsvillkoren enligt vilka ersättning inte utgår för stöldbegärlig egendom som stulits ur biutrymme till bostaden.

Allmänna reklamationsnämnden uttalade att försäkringsbolaget hade rätt att neka K ersättning eftersom att försäkringsvillkoren undantar stöld av stöldbegärlig egendom, såsom äkta mattor och elektronisk utrustning, som förvarats i biutrymmen. 

BESLUT: Nämnden rekommenderade inte ändring av försäkringsbolagets beslut

 

ARN 2013-06805 – Högt aktsamhetskrav för stöldbegärlig egendom som medtas utanför bostaden

Konsumenten (K) blev bestulen på elektronik som hade lämnats i en resväska i hotellets bagageutrymme dit andra hotellgäster också hade tillträde.

Försäkringsbolaget ansåg att K inte hade iakttagit aktsamhetskraven i villkoren för stöldbegärlig egendom då egendomen hade lämnats obevakad i bagageutrymmet. Försäkringsbolaget satte därför ned ersättningen med 50 %.

Hos Allmänna reklamationsnämnden (ARN) krävde K full ersättningen för egendomen med motiveringen att aktsamhetskraven var uppfyllda då egendomen lämnats i avsett förvaringsutrymme.

ARN ansåg att aktsamhetskraven för medhavd stöldbegärlig egendom inte var uppfyllda när K utan skälig anledning har lämnat egendomen obevakad i ett utrymme som andra hade tillgång till och att det därmed fanns skäl för försäkringsbolaget att sätta ned ersättningen med 50%.

BESLUT: Nämnden rekommenderade inte ändring av försäkringsbolagets beslut

 

Reseförsäkringar - Avbeställningsskydd

ARN 2011-6200 - Avbeställningsskyddet omfattar inte bokning av hotellrum och skidhyra

Konsumenten begärde ersättning ur sin kortförsäkring avseende avbeställning av resa. Han och hans medresenär bokade en paketresa och betalade med kort där det ingick avbeställningsskydd. Han ville ha ersättning med sin del av beloppet eftersom han avbeställde resan då hans mor gick bort. Resan bestod av ett paket med hotell, guideservice, skidhyra m.m. Som transport valde de att köra själva, vilket fanns som alternativ. Konsumenten ansåg att han bokat en paketresa och att avbeställningsskyddet skulle gälla.

Bolaget nekade ersättning då det aktuella researrangemanget, bokning av hotellrum och skidhyra, inte utgjorde en sådan resa som enligt villkoren omfattades av avbeställningsskyddet.

Allmänna reklamationsnämnden fann att det framgick att konsumenten bokat och betalat för del i dubbelrum på hotell och skidhyra. Försäkringsvillkoren angav att "Med resa menas försåld färdbiljett eller sådant researrangemang som avser färdbiljett och logi (så kallad charterresa, reguljärbiljett och logi). Nämnden fann att enligt ordalydelsen i försäkringsvillkoren omfattades den aktuella resan, bokning av hotellrum och skidhyra, inte av avbeställningsskyddet. Konsumenten hade därför inte rätt till ersättning.

Belsut 2011-6200: Nämnden rekommenderade inte ändring av försäkringsbolagets beslut 

 

ARN 2009-3575 - Avbokning av resa på grund av graviditet omfattades inte av reseförsäkringens avbeställningsskydd


Efter att ha blivit gravid avbokade K en resa som skulle ägt rum mycket sent under graviditeten. Eftersom försäkringen inte nämnde att undantag gjordes för högriskgraviditet krävde hon ersättning ur sin reseförsäkring för flygbiljettskostnaderna.
Bolaget nekade ersättning med motiveringen att avbeställningsskyddet endast omfattade avbokning av resa till följd av olycksfall, akut sjukdom eller dödsfall. Avbokning på grund av graviditet omfattades därför inte.
ARN bedömde att försäkringsbolaget hade reglerat skadan i enlighet med försäkringsvillkoren. ARN avslog därför Ks yrkande.
Beslut 2009-3575: Nämnden rekommenderade inte ändring av försäkringsbolagets beslut

Reseförsäkringar - Bagageförlust

ARN 2018-04287 – Bagageförlust ersattes inte då resan ansågs avslutad när K och bagaget hade anlänt till flygplatsen.

Vid hemkomst från resa saknades en väska vid bagageutlämningen. K begärde ersättning ur kortförsäkringen för det förlorade bagaget.
Försäkringsbolaget nekade ersättning då försäkringen endast gällde under en resa. Eftersom bagaget kommit bort på den svenska flygplatsen hade resan avslutats och händelsen omfattades inte av försäkringsvillkoren.
ARN fann att en resa enligt försäkringsvillkoren definieras som en resa utanför det land där den försäkrade är bosatt. Det innebär att om passageraren och bagaget har anlänt till flygplatsen föreligger ingen resa enligt villkorens mening.


Beslut 2018-04287: Nämnden rekommenderade inte ändring av försäkringsbolagets beslut

Reseförsäkringar - Ersättningsresa

ARN 2019-00287 - Ordination om att vila fram till hemresa ansågs inkludera hemresedagen


Under en åttadagarsresa blev K sjuk och inlagd på sjukhus i 4 dagar. Vid utskrivning ordinerades K till fysisk vila fram till hemfärd nästkommande dag. K begärde en ersättningsresa från sitt försäkringsbolag då han varit sjuk mer än halva restiden, vilket enligt försäkringsvillkoren var kravet för att få hela reskostnaden ersatt.

Försäkringsbolaget anförde att ersättningsresa enligt villkoren utgår om K varit inlagd på sjukhus under mer än halva av den planerade restiden eller blivit ordinerad vila på rummet under mer än halva restiden. Bolaget nekade ersättning då K var inlagd 4 dagar av en åttadagarsresa och att läkarens ordination om vila på hotellrummet gällde fram till hemresan, vilket var nästkommande dag. Mer än halva tiden hade således inte passerat.

ARN konstaterade att K legat på sjukhus i fyra dagar och den fjärde dagen fått ett läkarintyg med ordination om vila fram till att han skulle åka hem. Eftersom ordinationen om vila sträckte sig in på femte dagen, blev tiden för sjukhusvistelsen och ordinationen om vila mer än halva den planerade restiden. K hade därför rätt till en ersättningsresa.

Beslut 2019-00287: Nämnden rekommenderade försäkringsbolaget att ändra sitt beslut

 

ARN 2018-13030 - Ett läkarintyg om att K skrevs ut ”till hotellet för förbättring” likställdes inte med ordination om vila på hotellrummet. Avslag om begäran på ersättningsresa.
K blev under en 17 dagars utlandsresa kraftigt magsjuk. Den fjärde sjukdomsdagen fick han ett läkarintyg där han ordinerades vila på hotellet i 7 dagar med medicinering. K begärde ersättning ur reseskyddet i sin hemförsäkring då han ansåg att han totalt varit sjuk och ordinerad vila i 10 dagar.
Bolaget bestred kravet då ersättning enligt villkoren endast lämnas om den försäkrade under mer än halva den planerade restiden varit inlagd på sjukhus eller fått ordination om vila på hotellrummet. K har varken vårdats på sjukhus eller ordinerats vila på hotellrum under mer än halva den planerade restiden. Han vårdades på sjukhus under en dag och även med hans egen uppfattning om läkarintyget så uppgår inte antalet dagar till mer än halva den planerade restiden.

Det är försäkringstagaren som ska visa att försäkringsfall föreligger. ARN konstaterade att det av läkarintyget framgick att K skrevs ut ”till hotellet för förbättring” och att han fick medicin utskriven för sju dagar. En sådan skrivelse ger inte stöd för uppfattningen att läkarintyget anger att K ordinerats vila på hotellrummet i 7 dagar. Han har därför inte visat att han var ordinerad vila under mer än halva den planerade restiden. K ansågs därför inte berättigad till ersättningsresa.

 

ARN 2012-04038Läkarintyg om att begränsa sina aktiviteter och stanna i komplexet kan inte likställas med att ordineras vila inomhus

Efter att k blivit sjuk på resan och i läkarintyg ordinerats att begränsa sina aktiviteter mer än halva restiden ansökte K om ersättningsresa för hela resan från sitt försäkringsbolag. Till anmälan bifogades ett skriftligt läkarintyg om att K ordinerats att begränsa sina aktiviteter och att stanna inne på komplexet.
Försäkringsbolaget nekade ersättning och angav att det enligt försäkringsvillkoren krävs ett skriftligt läkarintyg som styrker att K ordinerats vila inomhus. Att begränsa sina aktiviteter och att stanna inne på komplexet ansågs inte vara detsamma som att ordineras vila inomhus.
ARN ansåg att det förelåg en skillnad mellan en ordination om att ”begränsa sina aktiviteter” och att ordineras ”vila”. Att begränsa sina aktiviteter ansågs innebära att K kunde utföra vissa aktiviteter. Likväl ansågs ”att stanna i komplexet” inte ha samma betydelse som ”att stanna inomhus”. Detta då komplexet avser hotellområdet vilket inkluderar olika hotellbyggnader där det finns en hel del att göra och områden utomhus. Nämnden anser därför att det inte visats att det finns någon rätt till ersättningsresa.
Beslut 2012-0438: Nämnden rekommenderade inte ändring av försäkringsbolagets beslut

ARN 2011-6970 - Ingen rätt till ersättningsresa då resans syfte inte gått förlorat

Konsumenten begärde ersättning ur sin reseförsäkring för en ersättningsresa. Han och hans familj var på en resa där det huvudsakliga syftet var att genomföra en åtta dagar lång kryssning. Innan kryssningen påbörjats insjuknade hans hustru och barn i kräksjukan. Till följd av sjukdomen kunde de inte åka iväg på kryssningen som planerat. Hela syftet med resan gick därmed förlorat, vilket - enligt villkoren för den tecknade reseförsäkringen - ska berättiga till ersättning för en ny resa. Trots detta fick de bara en begränsad ersättning för just de dagar då de var sjuka och för vad de hade betalat för kryssningen.

Bolaget nekade ersättning då läkarintygen endast ordinerade att inte resa under 48 timmar p.g.a. sjukdom. Ersättning har lämnats enligt gällande försäkringsvillkor med två dagsandelar per person. Utöver detta har ersättning lämnats för "kryssningspaket" såsom en aktivitetskostnad. För att vara berättigad till en ny resa måste den som har varit sjuk ha varit ordinerad att helt avstå från att utöva för resan avsedda aktiviteter, vila på rummet eller ha varit inlagd under mer än halva antalet resdagar. I detta fall har familjemedlemmarna ordinerats att inte resa under 48 timmar, vilket inte berättigar till en ny resa.

Allmänna reklamationsnämnden fann att eftersom familjen stannade kvar på det första resmålet, där inte fick mer än ett par resdagar förstörda av sjukdom, kunde det inte anses visat att hela resans syfte gått förlorat. Eftersom bolaget därmed hade reglerat den anmälda skadan i enlighet med försäkringsvillkoren kunde ytterligare ersättning inte utgå.

Beslut 2011-6970: Nämnden rekommenderade inte ändring av försäkringsbolagets beslut

Reseförsäkringar - Flygförsening

ARN 2018-12613 Ersättning utgick för flygförsening som medfört att k missat sitt anslutningsflyg, men inte för kö vid säkerhetskontroll och bagageutlämning.

Efter att K missat sitt anslutningsflyg begärde K ersättning ur sin reseförsäkring för det missade anslutningsflyget. K anförde att anledningen till att de missat anslutningsflyget var att det första flyget var försenat och att det var kö till säkerhetskontrollen och bagageutlämningen vid mellanlandningen.
Bolaget påpekade att försäkringen enligt villkoren endast omfattade missat anslutningsflyg till följd av att flyget var försenat. Bolaget bedömde att K missat anslutningsflyget på grund av förseningar i säkerhetskontrollen och bagageutlämningen, varför ersättning nekades.

ARN ansåg att det av utredningen framgick att resenärerna drabbats av ett försenat flyg och att förseningen resulterade i att de missade anslutningsflyget. Oavsett kötiden i bagagehanteringen hade K hunnit med anslutningsflyget om det första flyget hade varit i tid.

Beslut 2018-12613: Nämnden rekommenderade försäkringsbolaget att ändra sitt beslut.

Reseförsäkringar - Outnyttjad resekostnad

ARN 2011-4230 - Ingen rätt till ersättning då läkarintyget inte ordinerat vila på hotellrummet

Konsumenten begärde att hon och hennes sambo skulle få ytterligare ersättning ur försäkringen till följd av reseavbrott. Hennes sambo skadade sin arm utomlands och lades in på sjukhus under tio dagar. Därefter behandlades han under 44 dagar med antibiotika och omläggning. Under denna tid var han beordrad att visats i hemmet och fick inte bada. De är därför berättigade till ersättning för reseavbrott under 44 dagar.

Bolaget nekade ytterligare ersättning. Försäkringen lämnade ersättning för de 9 dagar då sambon var inlagd på sjukhus. Konsumenten och hennes sambo var inte berättigade till ytterligare ersättning för reseavbrott då det inte framgick av åberopade läkarintyg att läkare ordinerat sjukskrivning eller beordrat vila på hotellet. Den rekommendation om sårbehandling som givits av läkare var inte att jämställa med sjukskrivning eller vila på hotellrummet på sätt som krävdes för att rätt till ersättning skulle föreligga.

Allmänna reklamationsnämnden konstaterade att det framgick av försäkringsvillkoren att ersättning för reseavbrott endast utgick om den försäkrade varit inlagd på sjukhus eller av läkare varit beordrad vila på hotellrummet eller liknande. I de läkarintyg konsumenten skickat in angavs att han efter sjukhusvistelsen varit beordrad att vila, att inte blöta ned såret och att inte böja armen. Enligt nämndens mening kunde detta inte likställas med sådan beordrad vila på hotellrum eller liknande som krävdes för att ge ersättning för reseavbrott ur försäkringen. Konsumenten hade därför inte rätt till ytterligare ersättning.

Reseförsäkringar - Stöld på resa

ARN 2018-12372 – Stöld av privat egendom som skett under privat resa på väg till skolan, ansågs ersättningsbar ur hemförsäkringens reseskydd då resans främsta syfte var semester och då skadan inte hade ett direkt samband med förvärvsverksamhet.

K var på besök i sitt hemland för att hälsa på sin familj vilket räknas som semester och fritid. Under resan skulle han även göra några flygtimmar för att avsluta sin pilotutbildning. Han hade alla sina böcker med sig, saker och pengar. På väg till skolan blev han bestulen på sin väska med som innehöll pengar och värdesaker. Han begärde ersättning för egendomen ur reseskyddet i hemförsäkringen.
Försäkringsbolaget nekade ersättning med motiveringen att försäkringen inte omfattade skador som hade samband med tjänsteutövning oavsett om resan gjorts i egenskap av privatperson. För resor som avser studier eller arbete bör istället separat reseförsäkring tecknas, med högre premie. Om nämnden ändå anser att skadehändelsen ska omfattas ska den övriga egendomen inte ersättas då försäkringen bara ersätter lösöre som den försäkrade äger och som endast är avsett för privat bruk. Eftersom skadan inträffade när K färdades till utbildningsstället ansåg bolaget att skadan hade samband med Ks yrkesutövning varför försäkringen inte omfattade stölden.
ARN gjorde bedömningen att syftet med resan främst var semester. Därtill fanns det inget som talade för att skadan haft ett direkt samband med någon förvärvsverksamhet. Den omständighet att Ks studier senare kan antas leda till ett förvärvsarbete var inte tillräckligt för att skadan skulle anses ha ett sådant samband med förvärvsarbete att den skulle undantas försäkringen. Den stulna egendomen har varit avsedd för Ks privata bruk. Den inträffade stölden är därför inte undantagen från försäkringens omfattning och försäkringsbolaget ska därför rekommenderas att att reglera skadan med utgångspunkt att försäkringsfall föreligger.


Beslut 2018-12372: Nämnden rekommenderade försäkringsbolaget att ändra sitt beslut.

Produktförsäkringar - Beviskrav

Änr 2018-17346 – Beslut 2019-05-10

Ersättning för förlorad mobiltelefon utgick inte när K inte kunde visa var, när och hur förlusten skett vilket var en förutsättning enligt villkoren
K var och handlade och upptäckte när han kom hem att hans mobiltelefon var borta. Bolaget nekade ersättning med motiveringen att en förutsättning för ersättning, enligt försäkringsvillkoren, var att K ska kunna uppge var, när och hur förlusten/stölden inträffat.
ARN framhöll de av bolaget angivna försäkringsvillkoren och konstaterade att det var oklart var, när och hur K förlorat telefonen då han lämnat olika versioner av vad som kan ha hänt. Han har därmed inte gjort det mer antagligt att försäkringsfall föreligger än att så inte är fallet. Beslut 2018-17346: Nämnden rekommenderade inte ändring av försäkringsbolagets beslut.

 

Änr 2012-08814 – Beslut 2013-04-08

Ersättning för mobiltelefon sattes ned när telefonen glömts kvar på restaurangbord i 30 minuter. K ansågs dock inte ha varit så försumlig att ersättningen skulle sättas ned till noll kr.
K glömde sin mobiltelefon på McDonalds vilket hon upptäckte ca 25-30 minuter efter att hon lämnat restaurangen. K gick då tillbaka men hittade inte telefonen. K begärde ersättning ur sin försäkring.
Bolaget anförde att K genom att lämna mobiltelefonen obevakad på en offentlig plats där många personer rör sig framkallat en allvarlig risk för att mobilen skulle bli stulen. Agerandet ansågs vara en sådan allvarlig försummelse att ersättningen enligt villkorens aktsamhetskrav skulle nedsättas till noll.
ARN fann att stölden måste vara att betrakta som en plötslig och oförutsedd händelse som ska ersättas ur försäkringen. Genom att glömma kvar telefonen på restaurangbordet har K brutit mot aktsamhetskravet i villkoren. Försummelsen kan dock inte anses så allvarlig att ersättningen ska sättas ned helt. 

Beslut 2012-08814: Nämnden rekommenderade försäkringsbolaget att ändra sitt beslut.

 

Änr 2011-6894 – Beslut 2012-04-26
Ny mobiltelefon som tappats i marken ansågs vara en plötslig och oförutsedd utifrån kommande händelse
K köpte en mobiltelefon till sin son som två veckor senare tappade den i marken så att telefonens display spräcktes. Bolaget nekade K ersättning eftersom skadan inte kunde ha uppstått på det sätt som K beskrivit och att skadan därför inte var en plötslig och oförutsedd utifrån kommande händelse. Bolaget åberopade även en servicerapport från en oberoende verkstad enligt vilken skadorna inte kunde ha uppkommit genom ett fall på ungefär en meters höjd.
Nämnden konstaterade att skadornas utseende visade att de uppkommit genom en plötslig och utifrån kommande händelse. Enligt den servicerapport som lagts fram var det inte heller uteslutet att skadorna kunde ha uppkommit på det sätt som K angivit. Att telefonen var ny talar mot att K eller hennes son medvetet skulle ha förstört telefonen. Nämnden fann därför det mer antagligt att skadorna uppkommit genom en plötslig och oförutsedd utifrån kommande händelse än att så inte är fallet.

Beslut 2011-6894: Nämnden rekommenderade försäkringsbolaget att ändra sitt beslut.

 

Änr 2011-3613 – Beslut 2011-11-21
Ansågs mer antagligt att skada uppkommit genom olyckshändelse än genom uppsåt
K spikade fast en kabel bakom TV:n i sitt hem. När han lämnade rummet för att hämta mer nubb förstördes TV:n av hans tvåårige son som var ensam i rummet. Bolaget menar att skadornas art och omfattning inte är förenliga med antagandet att de uppstått till följd av att en tvååring angripit TV:n med tillhygge.
ARN konstaterade att den omständighet att K inte exakt kunnat redogöra för hur skadan har uppstått inte i sig behöver ha en avgörande betydelse för om K har uppfyllt sin bevisbörda. Om det genom teknisk eller annan utredning kan fastställas att skadan sannolikt uppstått på ett sätt som omfattas av villkoren saknar det självständig betydelse om K kunnat bidra med säkra upplysningar om skadehändelsen. Bolagets uttalande antyder att K medvetet har haft sönder TV:n. Bolaget har enbart hänvisat till egen erfarenhet utan att åberopa oberoende utredning till stöd för sin invändning. En sådan brist i beslutsunderlaget bör gå ut över bolaget eftersom bolaget har bäst möjlighet att lägga fram utredning om sådana tekniska förhållanden som det är fråga om. Bolaget har inte heller lagt fram någon utredning som ger anledning till misstanke om att K skulle ha motiv att förstöra TV:n.

Beslut 2011-3613: Nämnden rekommenderade försäkringsbolaget att ändra sitt beslut.

 

Änr 2011-2465 – Beslut 2011-11-11
För ersättning behöver inte K lämna en exakt redogörelse för hur skadan uppkommit, utan K ska göra antagligt att skadan skett genom en plötslig och oförutsedd händelse vid den tid och på den plats hon påstått.
Efter vistelse på sitt sommarställe var K:s telefon borta och kunde inte återfinnas vid nästa besök. K anmälde till försäkringsbolaget men uppgav att hon inte visste exakt när telefonen försvann. Efter att senare ha kontrollerat almanackan kunde hon säga en dag då telefonen måste ha stulits eller ramlat ur hennes handväska.
Bolaget nekade ersättning då K inte kunnat beskriva skadehändelsen med tid och plats vilket krävts enligt villkoren. Hon hade även lämnat motstridiga uppgifter förlusten.
ARN framhöll att K inte behöver lämna någon exakt redogörelse för hur skadan har uppkommit för att ersättning ska utgå. K ska göra det antagligt att skadan skett genom en plötslig och oförutsedd händelse vid den tid och på den plats hon påstått. Det har inte någon avgörande betydelse att K:s uppgifter om händelsen har undergått viss förändring och vidareutvecklats under handläggningens gång då hon lämnat rimliga förklaringar till detta.

Beslut 2011-2465: Nämnden rekommenderade försäkringsbolaget att ändra sitt beslut.

 

Änr 2011-1691 – Beslut 2011-09-26
Skadan ansågs inte vara plötslig och oförutsedd när den beskrivning K gett kring omständigheterna inte ansetts vara tillräckligt robust
K lade sin vigsel- respektive förlovningsring i sin handväska och de har därefter försvunnit. De blev förmodligen stulna ur väskan någon gång mellan kl. 23.00 och 03.00. Bolaget motsatte sig K:s krav på ersättning då K inte kunnat visa vid vilken händelse som ringarna förlorats.
ARN anförde att K inte behöver lämna en exakt redogörelse för hur skadan har uppstått, utan ska göra det antagligt att skadan skett genom en plötslig och oförutsedd händelse. För att fullgöra denna bevisskyldighet kan K lägga fram utredning som bidrar till att utesluta sådana tänkbara skadeorsaker som inte faller in under bolagets krav på plötslig och oförutsedd händelse, tex genom att närmare förklara hur hon förvarade väskan med ringarna och vad som förekommit under tiden fram till dess att hon upptäckte förlusten av ringarna. Utredningen ska vara robust, vilket innebär att bevisningen ska vara så omfattande att bevisbedömningen svårligen kan rubbas av möjligheterna att föra in ytterligare utredning. K har i princip inte sagt mer än att hon lagt ringarna i sin väska för att senare konstatera att de var försvunna och har därmed inte gjort det antagligt att ringarna försvunnit på ett sätt som ska omfattas av försäkringen. 

Beslut 2011-1691: Nämnden rekommenderade inte ändring av försäkringsbolagets beslut.

 

Änr 2010-4501 – Beslut 2011-01-24
K beviljades ersättning för skada på TV trots att denne inte närmare kunnat redogöra för hur skadan uppstått. Detta då skadans art typiskt sett var sådan som uppstod genom yttre åverkan.
Skärmen på K:s TV sprack och bilden försvann. K såg inte skadehändelsen men menade att den kan ha uppstått i samband med ett barnkalas samma dag.
Enligt försäkringsvillkoren ersätts skador som uppkommit genom en plötslig och oförutsedd utifrån kommande händelse. Bolaget nekade ersättning då K inte kunnat beskriva någon form av händelse som fått till följd att skadan uppkommit och inte heller tidsmässigt kunnat ringa in händelsen. Förklaringar kring hur skadan kunde ha uppstått gjordes först vid överklagan och skiljer sig från tidigare lämnade uppgifter varför bolaget har inte beaktat dessa.
ARN konstaterade att denna typ av skada typiskt sett uppstår genom yttre åverkan vilket även en serviceverkstad bedömt vara den mest sannolika skadeorsaken. Då skadans art och oberoende utredning med styrka talar för att skadan omfattas av försäkringen saknar det självständig betydelse att K själv inte kunnat lämna någon närmare redogörelse för hur skadan uppstått.
Beslut 2010-4501: Nämnden rekommenderade försäkringsbolaget att ändra sitt beslut.

 

Änr 2006-7348 – Beslut 2007-03-22
Nedsatt ersättning för förlust av mobiltelefon när K inte uppfyllt försäkringsvillkorens aktsamhetskrav
K blev bestulen på sin handväska då hon en kort stund glömde väskan i en provhytt när hon hämtade kläder. Bolaget bestred K:s yrkande på ersättning för den telefon som låg i väskan då de ansåg att hon inte vidtagit alla rimliga åtgärder för att förhindra stölden. Eftersom K har lämnat stöldbegärlig egendom obevakad i provhytten har hon inte uppfyllt försäkringens aktsamhetskrav.
ARN hänvisade till villkoren i vilka det angavs att ersättningen minskar med ett särskilt avdrag, normalt 50 %, om aktsamhetskraven inte uppfylls. Vid allvarlig försummelse kan ersättningen falla bort helt. Nämnden fann att K inte hade uppfyllt aktsamhetskraven men att försummelsen inte var så allvarlig att ersättningen skulle bortfalla helt. Istället ansåg ARN att ersättningen skulle sättas ned till 50%.
Beslut 2006-7348: Nämnden rekommenderade försäkringsbolaget att ändra sitt beslut.

 

Änr 2005-3407 – Beslut 2005-11-10
En likvärdig mobil anses vara den mobil som är mest lik den ursprungliga.
Efter att Ks telefon gått sönder erhöll han ur försäkringen en ny telefon av en annan modell än den ursprungliga. K begärde att försäkringsbolaget skulle ersätta honom med ett likvärdigt objekt i enlighet med villkoren. Bolaget anförde att en likvärdig telefon avser en produkt med likställd prestanda, dvs. likvärdiga tekniska egenskaper, vilket den nya telefonen hade.
ARN konstaterade att den skadade varan enligt försäkringsvillkoren, ska ersättas med ett likvärdigt objekt. Det fanns dock inte stöd i villkoren för att enbart de tekniska egenskaperna är avgörande för om en produkt ska anses vara likvärdig. Den av bolaget erbjudna mobilen avvek i vissa hänseenden från den ursprungliga. Mest likvärdig är en likadan telefon som den ursprungliga, varför en likadan mobil ska utgå om sådan finns tillgänglig.
Beslut 2005-3407: Nämnden rekommenderade försäkringsbolaget att ändra sitt beslut

 

Bostadsrättsförsäkringar - Skada på ytterdörr

ARN 2016-03555 - Allrisken kan ersätta skada på ytterdörr som brutits upp för att ge akut vård på grund av sjukdom

Efter att konsumenten (K) blivit plötsligt sjuk på grund av blodförgiftning, föll han ihop på hallgolvet i sin bostad och var oförmögen att ta sig upp för att öppna dörren till räddningstjänsten. Räddningstjänsten bröt därför upp Ks ytterdörr för att kunna ge K akut vård. K bor i bostadsrätt och enligt föreningens stadgar är det bostadsrättshavaren som ansvarar för ytterdörren. K begärde ersättning ur allriskmomentet i Ks försäkring för skadorna på dörren samt kostnaden för låssmed.

Försäkringsbolaget medgav att sjukdomsfallet var en plötslig och oförutsedd händelse men bestred att forceringen av dörren var en direkt ekonomisk förlust på grund av sjukdomsfallet.

Allmänna reklamationsnämnden (ARN) konstaterade inledningsvis att parterna var överens om att Ks sjukdomsfall var en plötslig och oförutsedd händelse. Det parterna var oense om var om skadan på ytterdörren kunde ses som en direkt ekonomisk förlust till följd av sjukdomsfallet.

ARN konstaterade att forceringen av dörren skett på grund av Ks sjukdom och för att ge K nödvändig vård samt haft ett nära samband i tid och rum med sjukdomsfallet. Skadan på dörren hade därmed, enligt nämndens bedömning, ett sådant omedelbart samband med sjukdomsfallet att den skulle betraktas som en direkt ekonomisk förlust till följd av sjukdomen. Mot denna bakgrund ansåg nämnden att K hade rätt att få ersättning ur försäkringens allriskmoment.

BESLUT: Nämnden rekommenderade försäkringsbolaget att ändra sitt beslut

Bostadsrättsförsäkringar - Brand

NJA 2011 s 548 - Bostadsrättsföreningen är skyldig att återställa bostadsrättshavarens lägenhet vid brandskada. Föreningen har inte rätt att kräva bostadsrättshavaren på ersättning för standardhöjning.

Konsumentens (K) lägenhet rök- och sotskadades vid en brand. Bostadsrättsföreningen reparerade skadorna.

Bostadsrättsföreningen hade en fastighetsförsäkring ur vilken försäkringsersättning utbetalades till föreningen motsvarande reparationskostnaden, men med ett åldersavdrag för ytskikten i lägenheten, i enlighet med villkoren i fastighetsförsäkringen. Bostadsrättsföreningen krävde sedan K på ett belopp motsvarande åldersavdraget med motiveringen att reparationen hade inneburit en standardhöjning av K:s lägenhet då ytskikten reparerades till nyskick och att bostadsrättsföreningen ansvar vid brandskada är begränsat till att återställa lägenheten till dess skick före skadetillfället.

K bestred föreningens krav och hävdade att föreningen saknade stöd för att kräva K på ersättning för det åldersavdrag som föreningen hade fått betala i sin fastighetsförsäkring.

Högsta Domstolen konstaterade att bostadsrättsföreningen enligt bostadsrättslagen har en skyldighet att reparera lägenheten vid brand och att stå för kostnaden för reparationen. Med detta följer att det som skadats ska återställas och standarden behållas.

Men bostadsrättshavaren kan inte kräva att få de skadade delarna utbytta eller reparerade till nyskick eller till dagens standard, utan får nöja sig med att få skadade delar ersatta med likvärdiga begagnade delar, menade Högsta Domstolen. Men om bostadsrättsföreningen inte kan fullgöra sin skyldighet att reparera lägenheten på annat sätt än genom att reparera till nyskick, tex för att det inte finns begagnade delar, innebär detta att lägenheten får en högre standard än vad bostadsrättshavaren annars skulle ha rätt till. Föreningen har i denna situation inte rätt att kräva ersättning av bostadsrättshavaren för den högre standarden, menade Högsta Domstolen.

DOM: Högsta Domstolen fann att bostadsrättsföreningen inte hade rätt att kräva ersättning av konsumenten

Villaförsäkringar - Vattenskada

ARN 2018-05048 - Försäkringen ersätter inte vattenskada i badrum om badrummet inte var byggt enligt de branschregler som gällde vid byggnadstillfället

Konsumenten (K) begärde ersättning ur sin försäkring för en vattenskada i badrummet som uppkommit på grund av ett läckage genom tätskiktet. Enligt skaderapporten i ärendet var tak, golv och väggar i badrummet från år 2001.

Försäkringsbolaget motsatte sig kravet med åberopande av att badrummet inte var byggt enligt gällande branschregler vid den tidpunkt då badrummet byggdes och att K därför saknade rätt till ersättning för läckageskadan enligt villkoren.

Allmänna reklamationsnämnden konstaterade att ersättning för läckage enligt villkoren lämnas endast om våtutrymmet är byggt enligt de vid byggnadstillfället gällande branschreglerna. Nämnden gick igenom de branschregler som gällde vid badrummets uppförande år 2001 och konstaterade, utifrån de besiktningsprotokoll som parterna hade lämnat in som bevisning i ärendet, att det vid en sammantagen bedömning framkom att badrummet inte hade byggts enligt de branschregler som gällde år 2001. Mot denna bakgrund ansåg nämnden att K:s krav skulle avslås.

BESLUT: Nämnden rekommenderade inte ändring av försäkringsbolagets beslut

 

ARN 2017-03655 - Vatten mellan ytskikt (klinkergolv) och tätskikt utgör inte en ersättningsbar skada

Efter att konsumenten (K) upptäckt att det fanns vatten under klinkergolvet i badrummet, begärde K ersättning från försäkringen för kostnaden för att åtgärda vattenskadan i badrummet.

Försäkringsbolaget motsatte sig kravet från K och menade att besiktningen som hade gjorts inte hade utvisat att det fanns några förhöjda fuktvärden i angränsande utrymmen och inte heller att det förekom något läckage genom tätskikt eller från rör. Enligt bolaget var fuktnivån i badrummet naturlig och det var även normalt att det fanns vatten mellan yt-och tätskikt i ett badrum. Tätskiktet har som funktion att förhindra att vätska och fukt sprids till övriga byggnadsdelar varför förekomsten av vatten mellan yt-och tätskikt inte utgör någon skada som försäkringen ersätter.

Vidare konstaterade försäkringsbolaget att badrummet inte var byggt enligt de branschregler som gällde vid tidpunkten för badrummets uppförande och att försäkringen därmed inte hade gällt även om det hade varit fråga om en vattenskada i försäkringsvillkorens mening.

Allmänna reklamationsnämnden konstaterade att K inte kunnat bevisa att han hade drabbats av en skada som försäkringen ersätter och att K därmed inte hade gjort mer antagligt att det var fråga om ett försäkringsfall än att så inte varit fallet. Därmed kunde K inte få framgång med sitt krav hos nämnden.

BESLUT: Nämnden rekommenderade inte ändring av försäkringsbolagets beslut

 

ARN 2016-11350 - Endast ytskikt i det skadade rummet ersattes men inte samma ytskikt i angränsande rum

Konsumenten (K) drabbades av en vattenskada som orsakade skador på parkettgolvet i köket. Golvet i köket sträckte sig i en öppen planlösning till matsals- och vardagsrummen. K begärde ersättning för golvbyte i samtliga dessa rum.

Bolaget motsatte sig kravet och hävdade att ersättning enligt försäkringsvillkoren endast kunde utgå för det skadade rummets byggnadsdelar och ytskikt och inte för angränsande rum med samma ytskikt. Därför ville försäkringsbolaget endast bekosta utbyte av golvet i köket och inte i matsals- och vardagsrummen vilka rum enligt bolaget var klart avgränsade från köket och därför skulle betraktades som angränsande rum enligt villkoren.

Allmänna reklamationsnämnden (ARN) konstaterade att K enligt försäkringsvillkoren hade rätt till ersättning för de skadade rummens byggnadsdelar och ytskikt men inte angränsande rum med samma ytskikt som de skadade. Baserat på fotografier av Ks bostad fann ARN att matsalen och vardagsrummet skulle betraktas som angränsande rum till köket. K nekades därför ersättning för golvbyte i dessa angränsande rum.

BESLUT: Nämnden rekommenderade inte ändring av försäkringsbolagets beslut

 

 

ARN 2018-07268 - Försäkringen ersatte inte läckageskador genom yt- och tätskikt när arbetet inte utförts av en behörig entreprenör och kvalitetsdokument inte kunde uppvisas

En läckageskada uppkom i konsumentens (K) badrum till följd av att golvbrunnen saknade klämring samt att tätskiktet var otätt. K begärde ersättning från sitt försäkringsbolag för reparationskostnader och ersättningsboende.

Försäkringsbolaget avvisade kravet och hänvisade till försäkringsvillkoren där det framgick att yt-och tätskikt som läcker endast ersätts om arbetet med yt-och tätskiktet har utförts av behörig entreprenör och kvalitetsdokument kan uppvisas.

Försäkringsbolaget ansåg att badrummet inte var byggt enligt gällande branschregler och K hade inte kunnat uppvisa något kvalitetsdokument från den entreprenör som hade byggt badrummet, varför bolaget ansåg att K inte hade rätt att få ersättning ur försäkringen för skadan.

Allmänna reklamationsnämnden konstaterade att det av skaderapporten framgick att orsaken till fuktskadan var läckage genom tätskiktet.

Nämnden konstaterade vidare att huvudregeln enligt villkoren är att skada på yt-och tätskikt som uppkommit vid läckage genom tätskikt är undantagna i villkoren. Men nämnda skador kan ändå ersättas ur försäkringen om arbetet med yt-och tätskiktet har utförts av behörig entreprenör och kvalitetsdokument kan uppvisas.

Då K inte har kunnat presentera någon bevisning varken om behörig entreprenör eller kvalitetsdokument, kan K inte anses ha rätt till ersättning ur försäkringen.

BESLUT: Nämnden rekommenderade inte ändring av försäkringsbolagets beslut

Villaförsäkringar - Naturskada

ARN 2010-5316 - Skada till följd av snötryck

Konsumenten (K) begärde ersättning ur sin försäkring för skador på ett uthustak som rasat till följd av snötryck.

Försäkringsbolaget avvisade kravet på den grunden att villaförsäkringen ersatte skador på bostadsbyggnad orsakad av att yttertakets bärande konstruktion skadats p.g.a. snötryck. I det aktuella fallet var det ett uthustak som rasat och inte bostadshusets yttertak. Av försäkringsvillkoren framgick att skada på bl.a. altantak, verandatak eller liknande tak inte ersattes. Skadorna på det aktuella taket var således ej ersättningsgilla enligt försäkringsvillkoren.

Allmänna reklamationsnämnden konstaterade att det enligt villkoren lämnades ersättning för skada på bostadsbyggnad bestående i eller orsakad av att yttertakets bärande konstruktion skadades på grund av snötryck. Det tak som skadats i detta fall var snarare att hänföra till kategorin altantak, verandatak eller liknande för vilket undantag gjordes i villkoren. Någon ersättningsbar skada enligt försäkringsvillkoren förelåg därmed inte.

BESLUT: Nämnden rekommenderade inte ändring av försäkringsbolagets beslut

Informationsansvarig
Konsumenternas Försäkringsbyrå