Rättsfall och beslut

Betala

Här hittar du rättsfall från domstolar och beslut från Allmänna reklamationsnämnden som rör kort/obehöriga uttag, girobetalningar, betalningar av misstag, kvittning, kreditköp och preskription.

Betalning av misstag - Felaktig insättning (godtrosförvärv)

ARN 2000-0912 - Felaktig insättning på lönekonto. Fråga om god tro.

En konsument sålde andelar i en fond för 1 500 kr och fick det utbetalt i förskott till sitt konto. Senare gjorde banken ytterligare en utbetalning på 1 500 kr som var felaktig. Det dröjde mer än 2 månader innan banken begärde återbetalning av beloppet. Konsumenten menade att hon inte märkt att hon fått beloppet två gånger och att hon gjort flera uttag och insättningar under perioden. Då en betalning görs av misstag t.ex. till fel person eller med för högt belopp, är mottagaren normalt skyldig att återbetala det felaktiga beloppet. I rättspraxis har det utvecklats undantag från denna regel . Det innebär att i vissa fall kan den som mottagit en felaktig betalning utan att inse att den var felaktig och som i god tro har förbrukat beloppet då återkrav framställs, befrias från återbetalningsskyldighet.

Allmänna reklamationsnämnden konstaterade att det dröjde två månader innan banken framställde sitt återbetalningskrav och att det var ett litet belopp. Det är troligt att konsumenten under denna tid hunnit förbruka pengarna i god tro och nämnden anser därför att hon inte ska anses återbetalningsskyldig för beloppet.

Girobetalning - Fullgjord betalning

NJA 1988 s312 - En betalning som skett till borgenärens postgirokonto har ansetts fullgjord den dag då den bokfördes av postgirot.

En konsument fick parkeringsböter och en faktura med uppmaning att betala till ett anvisat postgirokonto. Den 4 maj bokförde postgirot en inbetalning från konsumenten. Samma dag, den 4 maj, skickades ett kravbrev där parkeringsbolaget krävde konsumenten både på beloppet för parkeringsböterna och på inkassokostnaden. Den 7 maj fick bolaget ett besked från postgirot om att konsumenten hade betalt kontrollavgiften.

Högsta domstolen kom fram till att det finns starka skäl för att se den dagen som betalningen bokförts hos postgirot som betalningsdag. Det är bland annat lättare att bevisa att betalning skett än om man räknade betalningsdagen som den dagen då borgenären fick besked om att betalning skett.

Obehöriga uttag - särskilt klandervärt

ARN 2013-04700 - Särskilt klandervärt att lämna ut koder från bankdosa till kapat Facebook-konto

Konsumenten kontaktades via Facebook av en vän som ville ha hjälp med sin internetbank men det visade sig vara en bedragare som hade kapat hennes väns Facebook-konto. Hon gav ut ett antal koder från sin bankdosa i god tro. Dagen därpå gjordes det tre stora utbetalningar från hennes konto till utländska konton. Totalt togs det ut 161 137 kronor. Hon upptäckte utbetalningarna i sambandmed att hon omkring tio dagar senare avslutade kontot och fick ett kontoutdrag. En av betalningarna om omkring 86 000 kronor lyckades banken stoppa. Konsumenten begärde återbetalning med nästan 75 000 kronor av banken.

Allmänna reklamationsnämnden menade att konsumenten förvisso hade utsatts för ett bedrägeri där någon utgett sig för att vara en vän och bett om hjälp med koder från hennes säkerhetsdosa. Emellertid var det konsumentens eget agerande som hade möjliggjort de obehöriga transaktionerna. Hon hade  vid upprepade tillfällen i över en timme, i strid mot bankens säkerhetsföreskrifter och tydliga villkor, lämnat ut koder från sin egen dosa till en annan person via Facebook. Detta utan att kunna se eller kontrollera vare sig vilka belopp som överfördes eller till vem transaktionerna genomfördes. Ett sådant agerande var enligt nämndens mening så klandervärt att det skulle vara stötande om banken skulle behöva stå för någon del av beloppet. Konsumenten var alltså betalningsskyldig för de obehöriga transaktionerna.

Obehöriga uttag - Verified by Visa

ARN 2015-09261 – Inte grovt oaktsamt vid internetköp

Konsumenten råkade ut för obehöriga transaktioner med sitt kontokort. Köpen hade genomförts med konsumentens kortnummer och CVC-kod och hade också godkänts genom säkerhetslösningen Verified by Visa med konsumentens personliga lösenkod. Konsumenten nekade till att ha gjort köpen och menade att hans kort måste ha blivit kapat. Banken å sin sida menade att eftersom sannolikheten för att en bedragare skulle gissa sig till rätt lösenord är försvinnande liten så hade konsumenten antingen gjort köpen själv eller lämnat ut lösenordet eller i alla fall underlåtit att skydda det. Banken menade att det stred mot kontoavtalet och att det var grovt oaktsamt.

Det fanns ingenting i ärendet som tydde på att det var konsumenten själv som gjort köpen. Det fanns inte heller någonting som visade att konsumenten lämnat ut uppgifterna till någon annan frivilligt, t.ex. genom att svara på ett s.k. phishingmail. Allmänna reklamationsnämnden menade att även om systemen med Verified by Visa och MasterCard SecureCode kan anses vara säkra så betyder inte det att alla köp som görs med säkerhetskoden automatiskt är korrekta. Att ett köp har gjorts av någon obehörig innebär inte att konsumenten måste ha lämnat ut koden. Det kan i stället vara så att någon obehörig person kommit åt uppgifterna via en kapad hemsida eller genom trojanvirus i konsumentens dator.

Enligt förarbetena till lagen (2010:738) om obehöriga transaktioner är det banken som ska bevisa att konsumenten inte har skyddat sin kod och att konsumenten varit grovt oaktsam. Det är också banken som ska kunna visa att det inte varit några tekniska komplikationer när en transaktion genomförs. ARN menade att det är ett besvärligt bevisläge för bägge parter när konsumenten nekar till att ha gjort köp via nätet, det inte finns någon anledning att ifrågasätta hans eller hennes uppgifter och det inte går att redovisa vad som har hänt, antingen av säkerhetsskäl eller på grund av tekniska omständigheter. Vid sådana situationer är det enligt ARN rimligt att det är banken som får ta konsekvensen av det svåra bevisläget. ARN konstaterade att banken inte kunde visa att konsumenten varit grovt oaktsam och att banken inte heller hade bemött konsumentens påståenden om att hans uppgifter kunde ha blivit kapade. ARN rekommenderade att konsumenten inte skulle behöva betala 12 000 kronor till banken.

 

Kort - Grovt oaktsam

ARN 2011-0349 - Grovt oaktsamt att lämna kortet i låst bil

Konsumenten hade lämnat bankkortet dolt i sin låsta bil när han var på badhuset. När han kom tillbaka hade någon gjort inbrott i bilen och tagit kortet.

Av det aktuella kontoavtalet framgår att kortet är en värdehandling och ska förvaras och hanteras så att ingen annan ges tillfälle att använda det. Bland annat får kortet inte lämnas obevakat på hotellrum, i fordon, väska, jackficka eller liknade som inte är under uppsikt. ARN konstaterade att en låst bil är en typisk miljö med förhöjd stöldrisk. Att trots det lämna kvar kortet obevakat under flera timmar måste därför anses vara grovt oaktsamt. Konsumenten är därför betalningsansvarig för de obehöriga transaktionerna.

ARN 2011-4002 – Grovt oaktsamt att ha kortet i väskan på bagagehyllan i bussen när man sover

En konsument reste på en långresa med buss utomlands. Under resan förvarades kortet i en ryggsäck på bagagehyllan. Under delar av resan var bussen nedsläckt och konsumenten sov. På morgonen upptäcktes stölden av kortet.

Om obehöriga uttag har kunnat göras på grund av att kontohavaren har varit grovt oaktsam ansvarar kontohavaren för beloppet. Om kontohavaren är konsument ansvarar han för max 12 000 kr. Vid bedömningen av om en kontohavare varit grovt oaktsam görs en samlad bedömning utifrån den miljö och situation som kontohavaren har befunnit sig i. På offentliga platser krävs det i princip att kontohavaren har kontinuerlig uppsikt över kortet. ARN gjorde bedömningen att konsumenten genom att förvara kortet i väskan på bagagehyllan och genom att sova vissa tider, inte haft kontroll över kortet som han både enligt lag och villkor är skyldig att ha. ARN menade att han genom grov oaktsamhet åsidosatt sina skyldigheter och att banken därför inte ska ersätta konsumenten för de obehöriga uttagen.

Kort - Inte grovt oaktsam

ARN 2011-4489 – Inte grovt oaktsamt att ha sin väska hängande på stolen på restaurang

En konsument har haft sitt kontokort i en plånbok i en väska som hon hade med sig på restaurang. Hon hängde väskan över stolen som hon satt på och märkte inte när plånboken stals. När hon skulle betala för middagen upptäckte hon att kortet var borta.

Om obehöriga uttag har kunnat göras på grund av att kontohavaren har varit grovt oaktsam ansvarar kontohavaren för beloppet, dock max 12 000 kr. Vid bedömningen av om en kontohavare varit grovt oaktsam görs en samlad bedömning utifrån den miljö och situation som kontohavaren ha befunnit sig i. ARN ansåg att det inte kan anses vara grovt oaktsamt att på en restaurang eller motsvarande förvara ett bankkort i en handväska eller kavaj som kontohavaren har intill sig. ARN rekommenderar att banken ersätter konsumenten för de obehöriga transaktioner som skett med kortet.

ARN 2012-2610 – Att förvara kort och tillhörande kod i bostad är inte grovt oaktsamt

Vid ett inbrott i konsumentens bostad stals hans kort och tillhörande kortkod. Kortet förvarades i en skrivbordslåda och koden förvarades i en låst låda i ett annat rum. Obehöriga kortuttag skedde därefter med 10 000 kronor.

Banken ansåg att konsumenten själv skulle stå för de obehöriga uttagen i och med att han inte följt kortavtalet. I kortavtalet angavs bland annat att kortinnehavaren var skyldig att förstöra den handling som banken skickat ut med kortkoden.

Allmänna reklamationsnämnden (ARN) konstaterade att det av lag (2010:738) om obehöriga transaktioner med betalningsinstrument framgår att en konsument själv ansvarar för de obehöriga transaktioner som skett om "en obehörig transaktion kunnat genomföras för att kontohavaren genom grovoaktsamhet åsidosatt sina skyldigheter enligt kortavtalet".

Nämnden ansåg emellertid att konsumenten inte på ett grovt oaktsamt sätt hade brutit mot kortavtalet. Nämnden menade att det för normalkonsumenten inte anses som onormalt att förvara en kod tillhörande ett betalkort i hemmet. Nämnden ansåg vidare att det inte kan ses som rimligt att en konsument ska anses skyldig att räkna med att känsliga uppgifter, som kortkoder, kan förloras vid ett inbrott i en låst bostad. ARN kom därför fram till att konsumenten hade rätt till ersättning av banken med 10 000 kronor.

Kort - Uttag i bankautomat

ARN 1999-7166 - Fel vid utbetalning ur bankomat?

En konsument skulle göra ett uttag ur en bankomat och knappade in ett belopp om 2 000 kr. Konsumenten fick tillbaka sitt kort men några sedlar betalades inte ut trots att hon väntade flera minuter.

Banken tog fram den s k eljournalen där alla bankomatuttag registreras. Eljournalen visade att ett belopp på 2 000 kr hade slagits in, att rätt kod använts och att 2 000 kr hade betalats ut i form av fyra stycken 500 kr sedlar. Banken visade också en kopia av kassarapporten för den aktuella dagen som visade att lika mycket pengar hade laddats in och tagits ut från bankomaten.

Allmänna reklamationsnämnden kom fram till att banken därmed har uppfyllt sin bevisbörda för att rätt belopp har betalats ut till konsumenten.

Obehöriga uttag - Internetbanktjänster

ARN 2011-7149 - Grovt oaktsamt att logga in i internetbanken via falska mail som ser ut att komma från banken

En konsument fick ett mail om att hans bankkonto tillfälligt hade begränsats. Mailet såg ut att komma från banken. Konsumenten klickade därför på länken i mailet som såg ut att gå till intenetbankens startsida. Han loggade in med sin säkerhetsdosa och upptäckte då att det saknades 9 570 kr från hans konto.

Konsumenten har inte gett sitt samtycke till att beloppet dragits från hans konto. Därför är lagen om obehöriga transaktioner med betalningsinstrument aktuell. För att de ansvarsbegränsningar som följer av lagen ska bli tillämpliga krävs i första hand att kontohavaren skyddat sin personliga kod. Vidare krävs att kontohavaren snarast anmäler om betalningsinstrumentet kommit bort eller använts obehörigen. Slutligen krävs att kontohavaren i övrigt följer villkoren enligt kontoavtalet. Har en obehörig transaktion kunnat genomföras därför att kontohavaren brustit på någon av dessa punkter ansvarar kontohavaren helt eller delvis för transaktionen.

Enligt Allmänna reklamationsnämnden är det allmänt känt att säkerheten på Internet är bristfällig och att det förekommer falska meddelanden och andra former av angrepp. Bankernas betaltjänster har därför olika typer av säkerhetssystem i form av inloggningsrutiner med personliga koder och tydliga föreskrifter om vikten av att skydda dem. Att efter ett oväntat e-postmeddelande lämna ut den personliga inloggningskoden, som enligt lag och kontovillkor ska hållas skyddad, är enligt nämnden så obetänksamt, att det inte kan ursäktas. Det måste enligt nämndens bedömning i vart fall anses som grov oaktsamhet. Konsumenten är därför ansvarig för den obehöriga transaktionen upp till ett belopp om 12 000 kr.

Kreditköp - Krav mot kreditgivaren

ARN 2003-2503 – Vid kreditköp har en konsument rätt att rikta krav även mot kreditgivaren

Konsumenten hade köpt flygbiljetter via sitt konto i banken. Flygbolaget gick sedan i konkurs innan resan hann ske. Konsumenten krävde därför ersättning för kostnaderna för flygbiljetterna av banken. Konsumenten åberopade konsumentkreditlagen där det framgår att en konsument, vid ett kreditköp, har rätt att rikta samma anspråk mot kreditgivaren/kreditkortsutgivaren som mot den säljare som inte fullgjort sin del av avtalet.

Allmänna reklamationsnämnden konstaterade emellertid att det aktuella köpet av flygbiljetter inte var ett kreditköp. Banken hade endast tillhandahållit en betaltjänst (girobetalning från betalkontot). Konsumentkreditlagen var därför inte tillämplig i detta fall och konsumenten kunde inte heller få ersättning av banken för biljetterna.

Kvittning - Rätt att kvitta

ARN 2001-5277 – Banken hade rätt att kvitta mot besparingar på konto

Konsumenten hade besparingar på sitt konto i banken. Banken å sin sida hade en klar och förfallen fordran mot konsumenten. Banken tog därför ut (kvittade) motsvarande belopp från konsumentens konto.
Allmänna reklamationsnämnden konstaterade att de medel som banken tagit ut, hade funnits på konsumentens sparkonto under drygt fem månader före det att kvittningen skedde.

 

I och med att kvittningen alltså hade skett mot besparingar och inte mot lönemedel eller andra medel som var avsedda för konsumentens nödvändiga utgifter, ansåg nämnden att kvittningen kunde anses skälig. Konsumenten hade därför inte heller rätt att få tillbaka det uttagna beloppet av banken.

 

 

 

 

Kvittning - Inte rätt att kvitta

ARN 1993-4643 – Banken hade inte rätt att kvitta mot personskadeersättning

Konsumenten fick personskadeersättning från sitt försäkringsbolag. Ersättningen sattes in på konsumentens bankkonto av försäkringsbolaget. Banken, som hade en fordran på konsumenten och hennes make med anledning av en fastighetskredit, kvittade (tog ut) större delen av ersättningen från kontot och åberopade att de hade kvittningsrätt.
Allmänna reklamationsnämnden ansåg att i de fall personskadeersättning betalas ut i nära anslutning till skadetillfället kan det antas att personskadeersättningen kommer att användas för rehabilitering eller för omedelbara inkomstförluster. Nämnden ansåg därför att personskadeersättning i dessa fall är att jämställa med lönemedel, pensioner och liknande medel som i normalfallet är undantagna från en banks kvittningsrätt. Banken hade därför inte haft rätt att kvitta.

Kvittning - Rätt att kvitta från dödsbokonto

ARN 2006-2746 - Rätt att kvitta mot klar och förfallen fordran i dödsbo

En avliden person hade ett belopp om 5 541 kr på ett konto i banken. Banken kvittade behållningen på kontot mot en fordran som avsåg amortering på bolån. Tvisten gällde frågan om banken haft rätt att kvitta innestående bankmedel i dödsboet för betalning av lån till banken.
Allmänna Reklamationsnämnden konstaterade att för att en bank ska ha rätt att kvitta medel från ett bankkonto ska först och främst fordran vara klar och förfallen till betalning. Vid kvittning mot en konsument ska det ske med försiktighet, omdöme och med hänsyn till kontohavaren. I det aktuella fallet var dödsbodelägarna mannens tre vuxna döttrar som inte var beroende av bankmedlen för sin försörjning. Bankens fordran var klar och förfallen. Allmänna Reklamationsnämnden ansåg att kvittningen var skälig.

 

Preskription- Preskriptionsavbrott

NJA 2012 s172 – Preskriptionsavbrott sker när kravbrev har sänts till folkbokföringsadressen oavsett om gäldenären faktiskt bor där.

En konsument menade att hans skuld var preskriberad då han inte hade nåtts av några kravbrev. Breven hade skickats till hans folkbokföringsadresser men där hade konsumenten inte varit bosatt.

Företaget hade skickat sammanlagt 27 kravbrev till konsumenten och alltid till den aktuella folkbokföringsadressen vid varje tid. Endast ett brev kom i retur.

Högsta domstolen kom fram till att man har anledning att bevaka sin post på sin folkbokföringsadress oavsett om man bor på adressen eller inte. Även om gäldenären inte har bott på adressen ska ett brev som skickats ut till folkbokföringsadressen anses ha kommit honom till handa. Företaget behöver inte bevisa att mottagaren faktiskt har läst breven. Skulden var i detta fall inte preskriberad.

NJA 2007 s157 - Preskriptionsavbrott sker när ett flertal kravbrev har sänts till gäldenärens folkbokföringsadress

Ett företag hade en fordan mot en konsument. För fordan gällde 3 års preskriptionstid.

Konsumenten menade att skulden var preskriberad då han varken hade fått några kravbrev eller påminnelser.

Företaget uppgav att man genom ett inkassobolag vid tre tillfällen hade haft telefonkontakt med konsumenten och även skickat 14 st kravbrev eller påminnelser till hans folkbokföringsadress. Inget av breven hade kommit i retur.

Högsta domstolen bedömde att när det som här är fråga om ett flertal försändelser är det osannolikt att inte åtminstone något av de 14 kravbreven skulle ha nått konsumenten. Eftersom konsumenten inte hade någon tänkbar förklaring till att samtliga aktuella kravbrev skulle ha förkommit ska preskriptionsavbrott anses ha skett. Skulden var alltså inte preskriberad.

Informationsansvarig
Konsumenternas Bank- och finansbyrå