Pantsättning

I de flesta fall krävs någon form av säkerhet för att ett lån ska beviljas. Här kan du läsa mer om vad pantsättning innebär.

Det är vanligt att sätta egendom i pant som säkerhet för ett lån. En säkerhet kan bestå av panträtt i lös egendom (t.ex. bostadsrätt eller värdepapper) eller i fast egendom (t.ex. villa) eller av ett borgensåtagande. Den som lämnar en pant kallas för pantsättare och den som är innehavare av en pant, vanligtvis långivaren, kallas för panthavare. 

Panträtt

Med panträtt menas att en panthavare under vissa förutsättningar har rätt att sälja panten för att få betalt för sin fordran.

För att långivaren ska ha förmånsrätt till panten, det vill säga företräde till betalning ur panten framför vissa andra fordringsägare vid utmätning och konkurs, krävs enligt huvudregeln att panten överlämnats (traderats) till långivaren. Av praktiska skäl är det svårt att överlämna en pant om det är en bostad.

Förmånsrätt

För att en långivare ska få förmånsrätt i en fastighet måste ägaren av fastigheten ansöka om inteckning i fastigheten hos Lantmäteriet. Efter godkännande skrivs inteckningen in i fastighetsregistret och pantbrev utfärdas som bevis för inteckningen. 

Förmånsrätt i en bostadsrätt får långivaren genom att ägaren av bostadsrätten skriver under ett avtal om pantsättning. Därefter underrättar (denuntierar) långivaren bostadsrättsföreningen om att pantsättning av bostadsrätten skett. För bostadsrätter finns det alltså inga pantbrev.

En bostadsrätt kan pantsättas i andra hand. Om det sker måste bostadsrättsföreningen och den långivare som har förstahandspanten underrättas för att förstahandspanthavaren (långivaren) ska få skydd mot pantsättarens övriga fordringsägare och för att blockera förstahandspanthavarens möjligheter att senare utöka sina lån till pantsättaren. 

Generell pantsättning

I konsumentförhållanden är en pant oftast säkerhet för ett bestämt lån. Missköter låntagaren andra lån till långivaren kan panten därför inte tas i anspråk för dessa. Om avtal träffas om generell panträtt innebär det däremot att den pantförskrivna egendomen ska utgöra säkerhet för låntagarens samtliga skulder till långivaren, både nuvarande och ev. framtida lån. Denna form av pantsättning förekommer oftast i kommersiella förhållanden, det vill säga när det är ett företag eller annan juridisk person som är är låntagare.

Överhypotek

Om en pant har ett högre belåningsvärde än skulden som den är säkerhet för, brukar man säga att det finns ett överhypotek (eller ägarhypotek) i panten. Ett överhypotek kan uppkomma till exempel genom att låntagaren har gjort amorteringar på lånet som panten utgör säkerhet för eller om han har belånat fastigheten till ett lägre belopp än det som pantbrevet lyder på. 

Andrahandspantsättning

Om en egendom är intecknad i sin helhet kan den del av panten (överhypoteket) som överstiger skulden intecknas. Denna säkerhet kallas andrahandspant – pantbrev med sämre rätt – och kan endast tas i anspråk efter att förstahandspanthavaren har fått sin skuld betald.

Ägarhypotek

Om andrahandspantsättning inte har skett har pantsättaren på den del av pantbrevsbeloppet som inte tillkommer panthavaren samma rätt som denne. Den delen av pantbrevsbeloppet kallas ägarhypotek. Ägarhypotek föreligger också när pantbrev inte alls är pantsatt.

Tredjemanspant

När långivare bedömer att låntagarens pant eller annan säkerhet inte är tillräcklig för ett visst lån, förekommer det att långivaren begär att en annan person än låntagaren också ska lämna en pant till långivaren som säkerhet. En sådan pant kallas tredjemanspant. Tredjemanspantsättarens ställning liknar i många avseenden borgensmannens. Pantsättningen kan få till följd att den pantsatta egendomen kan komma att säljas av långivaren om t.ex. låntagaren inte betalar sin skuld enligt avtalet. Detta gäller även om den pantsatta egendomen skulle vara tredjemanspantsättarens bostad. Det är därför viktigt att en blivande tredjemanspantsättare noga undersöker låntagarens ekonomi innan en pantsättning görs. Pantsättaren bör dessutom kunna förutsätta att långivaren har gjort en tillfredsställande kreditprövning av låntagaren

Vill låntagaren och långivaren ändra villkoren för lånet bör först tredjemanspantsättarens uttryckliga medgivande inhämtas. Inhämtas inte medgivande innan villkorsändringen äger rum, är tredjemanspantsättaren i regel inte bunden av villkorsändringen. 

Kontrollera betalningsförmågan

Ett enkelt sätt att kontrollera låntagarens betalningsförmåga är att ta del av långivarens kreditprövning. Eftersom det normalt är låntagaren själv som föreslår pantsättare, förutsätts det att låntagaren medger att pantsättaren får ta del av sådana uppgifter som har betydelse för pantsättningen. Är det fråga om ett saneringslån eller om låntagaren har betalningsanmärkningar, bör långivaren informera pantsättaren om detta. Det är också viktigt att en pantsättare får klart för sig hela vidden av sitt åtagande genom skriftlig information om samtliga villkor för lånet och pantsättningen innan denna äger rum. Pantsättaren bör informeras av långivaren om vilka regler som gäller när panten ska återställas. Pantsättaren bör också få en kopia av skuldebrevet och de villkor som gäller för pantsättningen. Den som lämnar en tredjemanspant blir inte personligt betalningsansvarig för låntagarens skuld. Det betyder bland annat att pantsättaren aldrig kan bli skyldig att betala mer än pantens värde. 

Misskött lån

Pantsättaren bör så snart som möjligt få information från långivaren om låntagaren missköter lånet eller om det av annan anledning finns risk för att panten ska behöva tas i anspråk för skulden. Anledningen är att pantsättarens möjlighet till återkrav (regressrätt) mot låntagaren inte ska riskera att gå förlorad eller begränsas.

Regressrätt

Regressrätt innebär att pantsättaren av låntagaren kan återkräva det som han har förlorat på grund av att långivaren tagit panten i anspråk. Om en pantsättare inte vill att panten ska tas i anspråk bör han därför undersöka möjligheten att själv ta över lånet eller att lösa lånet med andra tillgångar. Finns det flera olika säkerheter för lånet, t.ex. borgen och pant, avgör i regel villkoren för pantsättningen vilken säkerhet som långivaren först kan ta i anspråk. Av skuldebrevet framgår i regel om pantsättaren har regressrätt i andra panter som låntagaren kan ha ställt. 

Uppsägning

Huvudregeln är att pantsättaren inte har rätt att återkalla sin pantsättning. Pantsättaren kan dock, om det framgår av villkoren till skuldebrevet, skriftligen begära att banken säger upp lånet till betalning enligt skuldebrevets villkor. Sådan uppsägning kan medföra att långivaren kommer att ta panten i anspråk. Pantsättaren kan bli fri från sitt åtagande om låntagaren eler pantsättaren kan erbjuda en ny säkerhet, t.ex. borgen eller annan pant, som långivaren kan acceptera. 

Dödsfall

Avlider låntagaren övergår skulden till dödsboet. I de fall då dödsboets medel inte räcker till för att täcka skulderna får långivaren ta en eventuell pant i anspråk för att täcka sin fordran på dödsboet. I händelse av annan pantsättares död kvarstår pantsättningen. Om låntagaren inte kan presentera en ny säkerhet som långivaren kan godta som ersättning, kan dödsboet inte skiftas till den del som det avser den pantsatta egendomen.

Preskription

Preskription innebär att långivaren efter viss tid – tre eller tio år – förlorar rätten att kräva ut sin fordran om inte preskriptionen avbryts av långivaren dessförinnan. Preskriptionen avbryts till exempel genom att långivaren påminner om sin fordran. Efter ett preskriptionsavbrott börjar en ny preskriptionstid löpa. Konsumentfordringar preskriberas efter 3 år om inte preskriptionen avbryts dessförinnan. Den treåriga preskriptionstiden gäller dock inte lån som grundar sig på löpande skuldebrev, dvs skuldebrev ställda till innehavare eller viss man eller order – då gäller en preskriptionstid på 10 år. I banksammanhang grundar sig lån i regel på löpande skuldebrev (undantag checkkrediter)

Informationsansvarig
Konsumenternas Bank- och finansbyrå